LEKSAND. Det är kvällen innan allt kan vara slut och frustrationen från gårdagens match har via hopp övergått till någon form av tomhet. Men jag ska ändå, lugnt och sansat, försöka sätta ord på vad jag känner.
Vad jag känner kring Janos Hari och hans uttalanden om att det blir kämpigt när publiken buar har andra summerat bättre. Så det lämnar jag till nedan bilder.
@Tobbelexus, före detta ordförande i Superstars i 20 år.
Och från Superstars ordförande tillika klackledare @Superklinga
På bussen hem från Mora i går var det någon som muttrade: ”Om Janos håller hårdare i klubban av att vi suckar så undrar jag vad vi behöver göra för att han ska skippa att spela”.
En annan förslog en föreslog att vi skulle byta ut bokstäverna i *trumelitrumelitrum* L! *trumelitrumelitrum* I! *trumelitrumelitrum* F! till kraftiga suckar.
Leenden jag får av sådant snack är det som gör att man tar sig igenom även denna bedrövelse.
För att bli lite seriös kring Hari ett tag och göra ett tilläg på ovan briljanta tweets.
Jag kan inte mer hockey än ”Perra”, Gereon, Örjan-Örjan, Gabbe eller nån annan av de som bestämmer. Att de tycker att Janos Hari levererar (annat än på träningar och tekningssituationer) tillräckligt för att få starta match efter match är det yttersta beviset på det.
Men det är sekundärt i det här fallet. För det spelar ingen roll huruvida Janos Hari har något som gör att de vill ha honom på isen. När man säger som han säger i det här klippet – hur mänskligt och ärligt och ja, rimligt, det än är att han känner så – så kan man inte spela mer i det här kvalet. Vad sänder det för jävla signaler till medspelare och supportrar? ”Omodern” tränare eller ej, så förväntar jag mig att Perra åtminstone fattar att det.
****
Nu hamnar mycket skit på Hari och han får förstås skylla sig själv i och med de uttalandena han gjorde kombinerat med det spelet han bjudit på. Men det är fler som ska titta sig väldigt noga i spegeln. En sån är Mattias Ritola. Jag älskar Mattias Ritola. Hans spelstil, hans sköna personlighet och så vidare. Men – och det här är ett gigantiskt MEN – det han har visat upp i det här kvalet är inte okej någonstans. Mot Mora slängde han klubban på isen i slutskedet och efter varenda förlust har han stått och varit grinig (fine) och otrevlig mot journalister som ställer helt relevanta frågor och efter matchen senast nobbade han att prata med media.
Han får tycka vad fan han vill om journalister och deras vinklar och allt vad det är. Men det är inte ett sätt man leder en klubb på. Det ger inga vibbar av att vara i balans eller signaler till lagkamraterna att ”följ mig, jag ska dra det här”. Hans uppträdande i slutet av matchen i tisdags fick mig bara att känna en sak: Sluta åk runt och tyck så jävla synd om dig själv, Ritto!
Jag fattar att du har en sjuhelsikes press på dig och att du inte direkt har en drös Patrik Zackrissonar runt dig, men du visste förutsättningarna när du kom hit och du visste vad som förväntas av dig.
Du är vår skickligaste spelare men om spelet inte fungerar på isen kan du åtminstone, som rutinerad före detta NHL- och Tre Kronor-spelare, gå i bräschen i vad man utstrålar på och vid sidan av isen. Det är det minsta vi på läktaren begär.
****
Hur urbota dumt det är att flytta på den här mannen orkar jag inte ens gå in på. Jag hoppas bara att vi inte bränt honom utan att han vill vara kvar nästa säsong.
****
Er tycker jag så himla mycket om. Och Martin Jönslars-Eriksson skrek det så fint i tredje perioden i tisdags. Att vi inte sjunger för de på isen längre, utan att vi sjunger för oss som står på läktaren, för vår stolthet. Fick liten klump i bröstet och var sekunder från att fälla en tår när jag såg känslan i hans ögon när han sa precis det någon som leder folk ska säga.
Det är därför jag står där imorn igen. För man ger inte upp bara för att det går emot. I sådana fall kunde man gett upp för länge, länge, länge, längesen.
Martin sa också en annan sak precis innan vi klev av bussen.
”Gett upp? Vi vinner på torsdag. Sen börjar de darra, då tar vi dem borta. Så en sjunde avgörande här. De har typ samma trupp som torskade när de hade 4-0 att gå på mot oss förra säsongen. Deras psyken pallar inte det. Aldrig att de vinner en sjunde. Janos gör tre i den.”
Viss självdistans i de orden.
MEN!
Det är sju procent chans att vända 1-3-underläge (säger typ Tomas Ros). Frölunda gjorde det nyss mot Skellefteå. Men vi måste få det mentala att svänga. Vinst i dag. Första målet i Smidjegrav på lördag. Först då har hjärnspökena skjutits över till Mora.
Om jag tror på det? Nej, inte ett dugg faktiskt. Men det har nog ordnat upp sig till 19.15 ikväll. Då kommer jag tro på det igen.
För Leksand!
