I tisdags satt jag och kikade på när Leksand besegrade Malmö med 5–3 på bortaplan. Ett möte mellan två lag som är tippade att hamna långt ner i årets SHL-tabell. Ett förmodat bottenmöte, eller?
Eftersom alla lag inte har spelat än är det svårt att redan börja kategorisera. Det man däremot tydligt kan sätta in i kategorin ”förstakedja” är Leksands line med Cehlarik, Hrivik och Camper. Med en leverans på 16 poäng tillsammans på två matcher är det inget snack om att Leksand i år har en bärande line, som faktiskt kan leverera. Det saknades riktigt spets i fjol för Leksand, men det gör det inte i år. Hellkvist har täljt fram en spjutspets som kan vara en av ligans vassaste.
Höjer däremot ett varningens finger redan nu för den massiva speltiden på herrarna. Det är inte för att jag vill vara glädjedödare, men har själv suttit i båten med att pumpas med istid som första kedja. För övrigt under just Hellkvist ledning. Det höll typ fram till jul sen orkade inte jag eller många av mina lagkamrater att hålla prestationen.
Det finns alltid risker med att förlita sig för mycket på en bärande line. Skador på en av stjärnspelarna kan fördärva väldigt mycket. Att övriga spelare hamnar för mycket i skuggan av stjärnspelare är en annan risk. Så pass mycket att när solen rör sig och skuggan flyttar, har de svårt att prestera. Därför vill glädjedödaren här faktiskt slå ett slag för att forwards som Heineman, Paajanen och Oskar Lang i det långa loppet, kommer bli minst lika viktiga pusselbitar. Björn Hellkvist har som brukligt med de lag han coachar implementerat en högre kravbild och en högre dos av hård träning. Inte mer träning, utan bättre träning. Det kommer göra Leksand betydligt bättre än i fjol. Sen om laget är bättre än att tillhöra botten får vi avvakta lite med att slå fast.
Malmö såg däremot ut att vara ett lag med en avsaknad av precis det som Leksand har. Spets. Det mesta var trubbigt i mitt tycke. Förutom Händemark ekar det ganska tomt av spetsspelare. Reagerade också på backsidan som för visso är solid och kraftfull. Men samtidigt såg den seg och orörlig ut. Man kan inte förlita sig på att Helge Grans ska träda fram och bli en toppback i SHL redan i år. Förutom Grans ser jag få backar med tillräcklig offensiv kvalitet för att kunna styra ett powerplay eller slå en skön flippmacka på bortre stolpen.
För första gången noterade jag också att Alsenfelt såg lite medelmåttig ut. Han har ju skämt bort oss år efter år med att tillhöra en av ligans bästa målvakter. Frågan är om det här ska bli en säsong där Oscar börjar släppa ett visst läckage. I så fall måste Malmö ringa rörmokaren för i år behövs Alsenfelt förmodligen mer än på väldigt länge. Det är absolut inte kris och det är endast en match spelad. Däremot ser jag inte att Malmös backuppsättning ska kunna kompensera för ett läckage. Jag tror Malmö har en tuff säsong framför sig och kommer att få kriga för att inte behöva inrikta sig på bottenmete.
I kväll ska flera andra lag göra entré i serien. Ska bli kul att se hur Örebro, Brynäs, Oskarshamn och Lakers ser ut. Ska följa Lakers lite extra och se om Robert Rosén kan bjuda på någon läckerbit. Spelaren med förmågan att se ut som en sirapssmörjd sengångare på isen och samtidigt dominera fullständigt.
À Bientôt
