När jag inför säsongen tippade min SHL-grundserietabell valde jag att placera Linköping HC på en tredje plats. Laget är just nu fyra i tabellen, så de är faktiskt i närheten av att uppfylla mina förväntningar.
I tisdags plockade man tre bekväma poäng hemma mot Örebro. Ett Örebro som LHC haft stora bekymmer med under säsongens tidigare drabbningar. Laget hade faktiskt inför tisdagens match endast tagit 2 av 9 poäng mot just Örebro, men fick nu sin revansch. Trots att LHC under längre delar av matchen endast hade ett mål i försprång, kändes det aldrig särskilt oroligt. Precis den trygga känslan har jag tidigare saknat hos östgötalaget. För mig har laget åtskilliga år haft tillräckligt med talang för att lyckas men aldrig riktigt fått ordning på det. Jag har upplevt det som att man varit överkonstruktiva i spelet och bjudit motståndarna på alldeles för mycket. I slutändan har det straffat sig vilket gjort att laget ofta fått arbeta i uppförsbacke.
Jag tycker mig nu se att Linköping har något riktigt bra på gång. Klubben har valt att satsa på kontinuitet och har en röd tråd i sitt arbete. Den största byggstenen föreningen valt att satsa på är Dan Tangnes. Han har verkligen fått förtroendet att bygga upp laget. Tangnes går in på sin fjärde säsong i LHC och vi börjar nu att kunna se resultat. Många supporters tycker säkert att det har tagit för lång tid, men det är en lång komplicerad process. Jag hade Tangnes som tränare i Rögle 2011–2013. Det är en så otroligt sympatisk och bra herre. Han var då ung och ganska oerfaren som coach men man kunde redan där spå honom en ljus framtid inom tränaryrket. Han har en tydlig ledarstil och önskar delaktighet och kreativitet bland sina spelare. Det är något som många spelare ofta uppskattar och som jag anser symboliserar en modern ledarstil.
För en vecka sedan förlorade Linköping mot Örebro på bortaplan. Efter den förlusten var Tangnes inte direkt nöjd med lagets prestationer och då framförallt på vissa av sina stjärnspelare. Det är sånt som är ett bevis på att något är på väg att hända med LHC. Det är ett tecken på att kravbilden höjts ännu mer i laget och att ingen accepterar annat än maximal prestation. Det är även ett bevis på att Tangnes tid som en ”ok” SHL-coach är över och att han är redo att ta nästa steg. Nästa steg vore att på allvar få sitt LHC att prestera i ett slutspel och vara en seriös utmanare till att ta guldet.
Laget har fortfarande en hel del sparkapital kvar att utnyttja. Jonas ”Monstret” Gustavsson har inte riktigt varit den vägg som jag och många med mig förväntade sig. Tony Mårtensson har gjort 12 poäng i år varav endast två mål. Där hade nog ALLA förväntat sig mer. Ett slutspel är kanske precis vad dessa rutinerade herrar behöver för att höja sig några nivåer till.
Linköping har ett intressant lagbygge i år och har olika typer av spelarkaraktärer. Inte bara rutinerade herrarna Mårtensson & Gustavsson. Nej, jag tänker på Sebastian Karlsson, bröderna Olimb, skåningarna Lilja-Sörensen-Sylvegård och framför allt på Derek Roy och Andrew Gordon. Får man ihop samtliga lagdelar, höjer sitt powerplay några procent och toppar sitt målvaktsspel. Ja, då blir det svårt att tämja lejonen från Östergötland.
 Bientôt,
Andrée
