Det var en härlig inramning igår i Vida Arena. Hade man inte vetat bättre kunde man tro att det samlats ca 5750 småländska pensionärer som tillsammans viftade med pensionsmyndighetens orange kuvert.
Inför gårdagens match var min känsla att Skellefteå verkligen skulle bjuda upp till dans mot ett favorittippat Växjö. Jag var otroligt imponerad över Skellefteås spel i semifinalen och tyckte mig se att formtoppen infunnit sig hos västerbottningarna. Jag inbillade mig att Skellefteå skulle dra nytta av att var mer i ”game mode” än sina motståndare som vilat ett par dagar längre. Det gjorde man inte. Skellefteå stod emot i ca åtta minuter sen var det Växjö för hela slanten.
Växjö är riktigt bra på att få sina motståndare att se sega och trötta ut. De bestämmer farten i matcherna och likt en dirigent bestämmer de sig för vilka som får spela i orkestern. Igår dirigerade man helt bort Skellefteås första kedja, som inte alls kom upp i normal nivå. De verkade helt sakna sina instrument och såg mest ut som en trio körgossar som väntade på att dirigenten skulle ge dem en chans att höras och synas. Det gjorde aldrig dirigenten. I orkestern fanns där även en kille som med sin aggressivitet och glöd fick med sig både publiken och sina medspelare. Man kan nämligen se Växjös Brendan Shinnimin som en trummis i ett hårdrocksband. Han spelar med en frenesi och frekvens på sina ben som påminner om ett snabbt trumvirvelsolo. Sen slår han fel på trumman ibland, men tack vare guidning från sina coacher, lyckas han oftast koncentrera sig på rätt saker. Igår gjorde han det och han var högst delaktig i segern via sina tre poäng. Det spelades även ljuv musik (som vanligt) när artister som Robert Rosén & Elias Pettersson ställer sig på scenen. Alltså 4–0 målet igår var sån njutning. Två formidabla pass från bakom egna målet sen trär Rosén in pucken i första krysset på Ortio. Snacka om att dirigenten levererade toner som gav rysningar i hela publiken.
Game 2 (moneyline): Skellefteå [2.00] – Växjö [1.85]
Skellefteå blev krossade igår samtidigt som själva resultatet är lite strunt samma, eller? Jo för visso, men 7 j*kla 0 är lite för mycket för att det ska vara ok. Intressant hur ett lag som såg så ut som stridsfärdiga soldater i semifinalen nu såg ut som förvirrade förskolebarn. Det är bara att studsa tillbaka redan imorgon. Vad ska göras annorlunda för att det ska kunna ske?
- Ååååååk skridskor, snabbt! Skellefteå måste sätta tempot i matcherna. Det är jobbigt och kräver otroligt mycket energi, men är ett måste för seger.
- Ortio var mänsklig igår. Han måste återgå till att vara en finsk målvaktsrobot. Nu!
- Första kedjan i Skellefteå kan inte spela minus utan måste vinna sin match i matchen.
- Många i Skellefteå såg ut att ha lite för mycket respekt för sina motståndare. Står man och beundrar kvaliteten hos sina motståndare, då är det svårt att hinna med när det rör på sig.
Växjö kan i sin tur inte ha mycket att klaga på. Laget var lite osäkra på hur de skulle få igång sitt maskineri efter en kort vilotid från match. Svaret kom snabbt och det visade sig inte vara mycket de behövde oroa sig för där inte. Viktor Fasth är skadad och missade första finalmatchen. Men varför då inte slänga in Viktor Andrén och låta honom visa att han är en grym målvakt. Då kan han lika bra hålla nollan också så är det frågetecknet också utraderat. Var det någon som över huvud taget såg Andy Miele igår förutom när han och Jimmie Ericsson skulle fightas. Jag gjorde inte det i alla fall. Det är ett tecken på Växjös bredd när en sådan lirare är helt osynlig, och laget ändå vinner med 7–0.
Snälla Skellefteå, gör om gör rätt. På torsdag vill jag se ett Skellefteå Kraft Arena koka och helt kläs in i svart och gula färger.
À Bientôt,
Andrée
