Jaha, då är det nästan en och en halv vecka sedan vi fick Växjö Lakers som SM-guldvinnare 2017/18. Det har firats rejält i Växjö och ingen har väl kunnat undgå den oranga segermaskinens glädje. Det har varit allt från firande på torg till ishala efterfester. Välförtjänt och mäktigt!
Jag tänkte i den här sista SHL-bloggen (på ett tag i alla fall) sammanfatta lite av den säsong som varit, och uppmärksamma lite olika saker.
Inför säsongen tippade jag min alldeles egna tabell. Här kan ni jämföra hur det gick kontra sluttabell och dra era egna slutsatser kring mina bettingkunskaper. Fast sätter ändå 3 av 14 vilket faktiskt ger mig en statistik jämförbar med ett bra PP.
Min tabell
Växjö
Frölunda
Linköping
Skellefteå
Malmö
HV71
Brynäs
FBK
Luleå
DIF
Rögle
Örebro
KHK
Mora
Sluttabell
Växjö
DIF
Frölunda
Färjestad
Skellefteå
Malmö
Luleå
Hv71
Linköping
Brynäs
Rögle
Örebro
Mora
KHK
Årets överraskning:
Djurgården – Laget har åter igen pinkat in sitt revir som en av de stora pamparna i hockeysverige. Laget spelade den mest fartfyllda och energifyllda ishockeyn i årets SHL och har varit en fröjd att följa. Det räckte inte hela vägen till final i år, men får ändå tacka för underhållningen och be om ursäkt över mitt katastrofala förhandstips.
Årets flopp:
Frölunda – Jag hade högre förväntningar på göteborgarna. I kvartsfinalen mot Malmö vek man ner sig fullständigt, vilket gav många frågetecken på karaktären hos spelarna. Nja, det blir till att rensa ut och starta en ny resa igen.
Årets Olle:
Olé, olé, olé, olé, olé olle Liss olleeee Liiiss (melodi – The Fans – Ole ole ole). Alltså en sådan fantastisk härlig och berörande resa den killen gjorde i år. Han lyckades i Rögle snitta ca 1,3 poäng per match. Sen är han med i landslaget och smäller in ett litet hattrick också. Alltså snacka om att det ska bli spännande att se honom en hel säsong i SHL. Wow!
Årets comeback:
Kandidat 1 – Rögle BK:s uppståndelse från att spela sorglig hockey till att faktiskt prestera. Bröderna Abbott fick verkligen stuk på laget och då både på isen och på klädkoden.
Kandidat 2 – Jimmie Ericsson – I Skellefteå är han en av de stora. I övriga Sverige är han mest hatad. Oavsett vad man tycker så kommer han in och gör skillnad. Han är grym i hela slutspelet och överglänser lirare som Jocke Lindström och Pär Lindholm. Imponerande!
Årets mupp:
Libor Hudacek – Visade upp sidor som gör att han troligtvis satt sin sista pära (potatis på göingeskånska) i SHL.
Årets back:
Joel Persson kom från Kristianstad i division ett till Växjö Lakers och gjorde 34 poäng. Helt ok! Hörde att 15 klubbar på andra sidan visat intresse. Bli inte överraskade om han testar redan nu. Det finns ju faktiskt ganska många likheter med värdens bästa Karlsson i Ottawa. Joel gör säkert succé där också.
Årets löpare:
Pär Arlbrandt. Efter att förlorat bettingtävlingen i SHL-podden mot moi så ser jag fram emot Arlas halvmara. Heja!
Årets text:
Texten jag levererade om mångsysslande bland yngre barn har givit mig mycket feedback. Ett ämne som verkligen berör och som handlar om våra barns framtid och svensk ishockeys framtid. Läs gärna den igen.
Jag vill passa på att tacka alla som läst, kommenterat, kritiserat och engagerat sig kring bloggen i år och hoppas vi hörs igen. Till nästa år önskar jag en jämnare finalserie, slutspel i Ängelholm, ännu färre av fula huvudtacklingar och fullsatta hockeyarenor. Njut av sommaren och tagga nu inför nästa säsong!
À Bientôt,
Andrée
