En fantastisk hockeyvecka till ända med många läckra mål (och många bortdömda). I torsdags stod jag på Catena Arena och lyssnade på när ”Bulan” Berglund fick svara på en massa frågor om Robin Kovacs. Robin deltog på morgonvärmningen och allt var som vanligt.
Förmodligen hände där sedan något som endast den innersta kretsen har svar på. Men en stund senare sågs Robin packa sin trunk och lämna Luleå för nya äventyr i Örebro. Om han tog taxi eller hur han kasade mot Nerikeland är oklart. Det som däremot inte är oklart är att Luleå tappar en av sin bästa offensiva spelare, om inte den bäste. ”Bulan” är medveten om detta och där letas säkert efter förstärkningar.
Samtidigt som Kovacs tog sin trunk och lämnade dök en annan ny lirare upp med sin. Konstantin Komarek vandrade runt i korridoren för att ansluta till Luleå efter att kasat de cirka tio milen norrut från Malmö. Intressant det där med hur snabba puckar det är. Komarek är en duktig hockeyspelare men som inte alls fått det att stämma i Malmö i år. Han kommer prestera bättre i Luleå i mer kompetent omgivning, men kan inte täppa till luckan efter Kovacs. Malmö släpper åter igen en av sina ”dyra” spelare för att slippa dela ut lönekuvert. Komarek har gjort åtta poäng på 20 matcher och det har Malmö betalat dyrt för. I det här fallet tycker jag man agerar korrekt från Malmö. Är budgeten redan på hal is kan man inte ha dyra österrikare som åker runt och kör siljansvängar.
Leksand gjorde en formidabel tredje period mot Oskarshamn i lördags och tog tre magiskt viktiga poäng. Juhonen gjorde ett par fantomräddningar och har definitivt spelat upp sig. Han ger till skillnad från i början på säsongen nu sitt lag en möjlighet att vinna varje match. Det är en magisk bottenstrid vi har där tre lag verkligen kampar om att undvika kvalplatserna. Oskarshamn är jojo-laget. Helt plötsligt lyckas man med ”jorden runt”-tricket och besegrar topplag. I nästa match trasslar man ihop linan och torskar matcherna mot lagen som egentligen borde var mer logiska att besegra.
Spela på SHL
Linköping är stabila på att förlora matcherna med uddamål. Man är stabila på att vara nära utan att nå ända fram. Ganska talande i lördags då man tappar en 2–0-ledning mot Växjö för att sedan förlora i overtime. Den poängen bjöd Jonas Gustavsson på som stod för årets indianare när Horák trodde han kommit på tjeckiskt kalas med fria gåvor. Jag tänker att Linköping snart kommer att vinna. Nästa match har man HV71 borta. Ett HV71 som är lite i obalans blir kanske matchen för Linköping att vända sin katastrofala trend på?
Just nu är Leksand faktiskt det laget jag ser bäst trend i. De har inte heller direkt gått som en kabinlift men där är något på gång. Med en sådan vändning som laget genomförde i lördags tror jag man har alla möjligheter att göra en efterlängtat bra hemmamatch på torsdag. Bortaspelet har börjat trilla på plats och nu är det dags att leverera även på hemmaplan.
Veckans kung är Jesper Sellgren som gjort fyra mål på två matcher från sin backplats. Han har verkligen stäm för tillfället. Tur att inte Camaras fula tilltag träffade så illa som den kunde gjort. Camara fick fem matcher vilket var bra. Idiotisk tackling!
Veckans argaste var en kokande Cam Abbott under Rögles timeout hemma mot Luleå. Det var nog inte många av spelarna som egentligen lyssnade där. Argast vinner eller vad brukar man säga.
Veckans lag är för mig Brynäs. Även om man tappade ledning mor Färjestad hemma i torsdags så har något faktiskt hänt med Gävlelaget. De blandar sig i topp tio nu och jag tror man tar sig förbi Malmö inom kort. Malmö som jag tror kommer rasa neråt.
À Bientôt
