Färjestad har inlett årets SHL formidabelt och laget har verkligen överraskat positivt på mig. Inför säsongen talades det mest om omorganisation i föreningen och att laget förmodligen behövde tid på sig innan man blev att räkna med. Det skulle alltså inte förväntas att laget skulle vara med och slåss om SM-guld, inte i år i alla fall. Tränaren Johan Pennerborn ansågs orutinerad och ett frågetecken för många. Färjestad lyckades få omgivningen att dra ner förväntningarna på lagets kapacitet vilket gjorde att gruppen i omklädningsrummet fick andrum och möjlighet att svetsa sig samman. Det har visat sig i inledningen av serien då laget fram till igår var obesegrade under full tid.
Igår åkte laget på en liten käftsmäll i Ängelholm då tabelljumbon (inför omgången) Rögle vann rättvist med hela 5-2. Jag tyckte att man såg i början på den andra perioden hur matchen skulle sluta. Rögle var hela tiden lite mer desperata och lite mer villiga att betala det pris som krävs för att vinna en hockeymatch i SHL. Jag hade faktiskt den här segern lite på känn. Röglecoachen Eldebrink har lyckats lösa någon typ av stege för att få upp sina mannar ur det djupa hål som de befunnit sig i sedan starten på årets SHL-säsong. Nu på slutet har det släpats upp fler och fler ur hålan. Ted Brithén har hittat ut ur hålan och har börjat leverera poäng. Juhamatti Aaltonen gjorde mål igår vilket är viktigt för nordvästskåningarna. Ludvig Rensfeldt som varit helt osynlig i inledningen av serien trivs mycket bättre som center och är nu mer delaktig i spelet.
Färjestad slarvade mycket, spelade alldeles för ofta överkonstruktivt, brände frilägen, skrattade tillsammans med motståndarmålvakten efter att ha missat bra läge, slog mycket flippass, var för tama framför eget mål, chansade hela tiden vid 50-50 lägen (som Haugen på 4-1 målet – vad ska han stöta ut där för?). Allt ovan kännetecknar för mig ett lag som är lite fat and happy. Ett lag som inte riktigt ”stämplat in” och som faktiskt kunde uppleva viss acceptans vid en förlust. Jag är dock helt säker på att vi redan imorgon kommer att få se ett helt annat Färjestad då Luleå kommer på besök till Löfbergs.
Rögle har vaknat till liv och det kan man faktiskt till mycket stor del tacka Justin Pogge för. Han har förutom i sin premiärmatch mot Djurgården visat storspel och är anledningen till Rögles förändring. Det har i år inte varit mycket positiva rubriker runt det grön-vita Ängelholmslaget. Trots detta är laget inte längre sist i SHL och man har dessutom tränaren kvar. Det var ju bara en tidsfråga innan Eldebrink skulle packa väskan, eller? Imorgon möter laget Brynäs på bortaplan och man passerar Gävlelaget vid en seger på full tid. Då har Rögle plötsligt minst två lag efter sig. Det svänger snabbt och vindarna ändrar riktning fortare än vad man själv hinner reagera på.
Matchens felbeslut: När domarna visade ut Almen Bibic på en 2+10 utvisning för tacklingen på Johan Ryno. Ett brutalt hårt straff för en tackling som jag inte ens tycker ska bestraffas. Ryno har faktiskt dessutom en kroppshydda modell större vilket gör att han borde stått stabilare efter den ganska nätta tacklingen.
Matchens bästa beslut: När Juhamatti Aaltonen blir avvisad från isen då han saknar sitt halsskydd. BRA! Det är väl för fasen inte sådär jäkla jobbigt att spela med halsskyddet på och på så vis minska risken för allvarliga skador. På med skyddet Juhamatti!
Rögle vinner ganska enkelt mot serieledarna. Ett bevis på att alla lag kan slå varandra i årets SHL. Det är även ett bevis på att om man är fat and happy och går ner några procent i sin kapacitet så åker man på en förlust. Rögle gjorde det otroligt bra igår och vann sin femte raka vinst mot just Färjestad. Snacka om drömmotståndare…
À Bientôt,
Andrée
