Stort grattis till Mora IK som spelar i SHL säsongen 17/18! Mora behöver verkligen inte be om ursäkt för avancemanget. Mora är ett bättre ishockeylag än Leksand just nu och vinner matchserien helt rättvist. Mora vinner inte bara med 4-2 i matcher, nej Mora kör faktiskt över ”storebror”. De har gjort en helt makalös säsong och det är bara att lyfta på hatten! Mora är beviset på att det faktiskt fortfarande går att drömma om SHL-avancemang för de allsvenska lagen.
Mora har i år lyckats med att få spelare att ta nästa steg i sin utveckling, de har lyckats med sina värvningar, de har lyckats hitta ett grundspel som alla accepterar och de har en stark ledare i tränaren Jeremy Colliton. Mora har i år alltså lyckats med allt och därför spelas det SHL-hockey nästa år i Smidjegrav Arena. Får de behålla spelarna som i år varit tongivande och dessutom krydda med ett par spetsspelare, ser Mora riktigt spännande ut och kan bli en överraskning nästa säsong.
Tränarkampen mellan Jeremy Colliton och Perra Johnsson vanns av förstnämnde på knock out. Jag gillar Perra, som för övrigt verkar vara världens goaste gubbe, men jag kan känna att det inte fanns någon riktlinje i Leksands spel och där upplever jag att Perra brister i sin coaching. Ser man till Colliton är det tvärtom. Han har en tydlig strategi och coachar oerhört aktivt. Sen är han kanske inte världens goaste gubbe utåt mot media men hans hockeykunskap upplever jag som bredare än Perras. Colliton är en oerhört sympatisk och bra kille som jag fick förmånen att spela tillsammans med i Rögle BK säsongen 09/10 och redan då såg jag tendenser till framtida tränarämne. Han var alltid oerhört delaktig kring detaljerna i spelet och kom mer än gärna med egna bra idéer. Colliton är en otroligt ambitiös och driven person vilket gör att hans framgångar inte överraskar mig, men verkligen glädjer mig.
Jag kan berätta en klassisk historia kring Colliton från vår försäsong med Rögle, då skulle vi vandra tillsammans i fyra mil för att svetsa samman gruppen. Detta skedde givetvis på årets varmaste dag i stekande solsken, men när vi väl kom fram till vår slutdestination fanns där lyckligtvis en swimmingpool att svalka sig i. Det var då vi alla insåg att Colliton vandrat med sin ryggsäck på bar överkropp! Har man då inte pigment som ger den där fina gyllenbruna solbrännan blir märken från en ryggsäck mer framträdande om man säger så. Colliton bar den ”ryggsäcken” i ett par veckor innan den slutligen lämnade honom. Under den tiden påminde lagkamraterna honom ganska ofta om att han glömt att ta av sig ryggsäcken. Dessutom lyckades han få det värsta skoskav jag någonsin skådat vilket gjorde att han faktiskt missade någon av de första träningsmatcherna vi skulle spela. Med det sagt fick han inte direkt en flygande start på sin sejour i Rögle.
Jag lider så oerhört mycket med Leksand och framför allt med Leksands fans som enligt mig är Sveriges bästa. Det är bara att inse att i år hade de från början till slut en alldeles för medioker spelartrupp, som jag tycker höll mer allsvensk klass än SHL-klass. När man sedan får ett par skador och dessutom saknar självförtroende efter att ha åkt runt och förlorat en hel säsong, ja då är Leksand inte bättre. Denna degradering svider givetvis lite extra då det är ärkerivalen Mora som snuvar Leksand på en SHL-plats. Men finns det någon förening i detta avlånga land som kan resa sig efter en sådan här smäll, så är det faktiskt Leksand. Lycka till, och hoppas ni snart är tillbaka i finrummet där ni hör hemma!
À Bientôt,
Andrée
