Stort grattis till HV71 som blev svenska mästare 2016/2017. Efter en magnifik finalserie, som sällan lär glömmas, var det tillslut HV71 som drog det längsta strået. HV71 avgör i förlängning, på hemmaplan, i en sjunde avgörande finalmatch. Där snackar vi ett manus som håller högsta oscarsgalaklass.
Jag hade förmånen att se den avgörande matchen live i Kinnarps Arena. Det var många som inte hade biljett men som gjorde det mesta för att få tag i en. Jag satt bredvid en kille som hade tältat utanför arenan för att få möjligheten att köpa en biljett. På parkeringsplatsen, innan matchen, gjorde en hemmasupporter ett sista desperat försök att få en biljett genom att sätta upp lapp på parkeringsautomaten om att biljett köpes. Om han fick en biljett vet jag inte, men fick han det så fick han uppleva en stämning och en match, som lär gå till historien. Det var ett osannolikt bra drag genom hela matchen. Hemmapubliken tillsammans med de ditresta Brynäsfansen bidrog till en atmosfär som gav rysningar från topp till tå. Jag som neutral åskådare njöt av varenda sekund, och njuta, det har vi alla hockeyfantaster verkligen fått under hela den här underbara finalserien.
Matchen i lördags var extremt jämn precis som alla andra finalmatcher. Det bjöds inte på någonting ute på isen. I varje duell gick spelarna in med en satsning som gjorde att svetten från där axelskydden möts nästan skvätte upp på sittplatsläktaren. Spelarna offrade sig och kastade sig hejdlöst med huvudet före för att täcka skott från motståndarna. Det är svårt att sia om varför det just var HV71 som vann igår, det kunde faktiskt lika gärna firats guld i Gävle idag. Det är så små marginaler men den här gången var det helt enkelt HV71:s tur att vinna. Brynäs kommer, när besvikelsen lagt sig, att känna en oerhörd stolthet över sin fantastiska säsong och de bör hyllas som vinnare ändå.
När Simon Önerud i förlängningen avgör så exploderar arenan fullständigt i ett glädjerus som är obeskrivligt. Folket på läktaren kramar varandra och det kastas ut löpsedlar och SM-guldhjälmar (i papp) till åskådarna. HV-spelarna kastar sina hjälmar och sina handskar i luften och samlas i en stor klunga. Brynässpelarna åker mot sitt bås, med nedsänkta huvud, och önskar helst bara att allt firande ska ta slut så att de kan sätta sig på bussen och åka hem. Det är det som är tjusningen med idrott, att det är så små skillnader mellan glädje och sorg. Ena gången är du en vinnare, och nästa gång en förlorare.
Jag deltog ute på isen efter matchen och fick ta del av den genuina glädje som fanns där. Många spelare grät glädjetårar och hade svårt att ta in vad som precis hänt. I omklädningsrummet efter matchen fick jag se champagne vaskas på ett klassiskt sätt. Le Mat-bucklan, som de kämpat så hårt för under hela säsongen, hamnade neddränkt i champagne intill spelarnas powerbars. Bucklan hade i detta läge endast ett symboliskt sakligt värde då den riktiga glädjen och det som verkligen betydde något, var lagkänslan i HV71 och vad de tillsammans åstadkommit. Festen lär ha pågått in på småtimmarna och sällan har det varit ett sådant nervkittlande slut på en SHL säsong. Grattis igen HV71! Ni är väl värda detta, och tack till Brynäs för en oförglömlig finalserie. Ni kommer igen och ska vara stolta över ert silver!
À Bientôt,
Andrée
