Påskdagen firade jag och familjen tillsammans med 12 039 andra i ett fullsatt Scandinavium. Det var finaldags och match ett i en förmodligen lång finalserie. Jag har endast besökt Scandinavium som aktiv spelare och det är inga glada minnen. Trög is och alltid mot för bra motstånd. Däremot kanonfina hårvård och deoprodukter att tillgå efter matchen (som av misstag råkade åka ner i trunken ibland). Jag fick igår äntligen uppleva Scandinavium från läktaren. Vi kan väl börja där, på läktaren.
Detta är ju verkligen de två stora städernas kamp om vem som är bäst. Efter att jag parkerat till matchen igår tog vi en promenad. Vi hamnade då i en klunga av djurgårdssupportrar. När vi stannade för att släppa förbi en spårvagn kommenterade en av Djurgårdarna spårvagnen med ”just det, de har ju sådana här. Tunnelbana, fast på landet”. En kommentar som vittnar om de speciella känslorna som finns mellan lagets supporters. Jag log åt kommentaren och tänkte på jämförelsen med att vara på landet. Där jag kommer ifrån åker man nästan fortfarande häst och vagn, det är på landet det!
Frölunda vinner guld: Odds 1,35
Djurgården vinner guld: Odds 3,20
Vi hamnade sedan på ett gyllene M och hade där många intressanta diskussioner med medlemmar ur Frölundas ”Goa Gubbar”. En dam hade en stickad Frölundatröja som hon hade fått från sin mormor cirka 40 år tidigare. Att damen dessutom hade övningskört till Leksand fram och tillbaka för att få se sitt Frölunda, vittnar om en speciell kärlek till sitt lag. Jag älskar dessa fans och deras berättelser.
Stämningen under första finalmatchen var elektrisk och precis så bra som jag förväntat mig. Ett par reflektioner som jag tar med mig.
- Klapporna ger mig huvudvärk och jag har faktiskt svårt att uppskatta dem.
- Var det verkligen nödvändigt med storleken på den nätade begränsningen till Djurgårdens supportrar? Såg ut som en fälla från medeltiden som någon lagt ut.
- Kisscam är kasscam för mig, men det är kanske för att jag enligt min fru är helt oromantisk och inte ser tjusningen med arrangemanget.
Om vi lämnar läktaren och tar oss ner på isen då. I mina ögon är det faktiskt en helt jämn hockeymatch. Matchen avgörs under andra periodens sista tio minuter där Frölunda får momentum, får utvisningar med sig, och gör två mål i powerplay. Djurgården gör en bra match och är hela tiden otroligt skickliga. Djurgården lyckas ett par gånger under matchen få ett massivt tryck på göteborgarna som inte kom ur egen zon. Ofta brukar man få utdelning i form av ett domslut med sig eller till och med ett mål. Det fick inte Djurgården igår, vilket Frölunda ska vara väldigt glada för. I den tredje perioden var Djurgården riktigt bra. Hade inte Dick Axelsson tagit en onödig och egoistisk utvisning i slutet på matchen, så vet i tusan om inte Djurgården lyckats kvittera.
Frölunda är duktiga på att få backarna att följa med upp i anfallen. Igår gav det utdelning. Frölundas backar inser att om de besegrar sin kille redan i egen zon, så ligger de före. Då bara kör dem. Är man som djurgårdare inte uppmärksam på det eller slarvar i backchecken, så kommer man bjuda Frölundas backar på för många öppna lägen. Det kommer straffa sig.
Det var annars en typisk första match i en finalserie. Både Reideborn och Mattsson såg lite nervösa ut i respektive målbur. Inget av lagen hade riktig ordning på de olika spelmomenten. Många spelare såg lite kantiga ut och hade svårt att hitta rätt i olika situationer. Känslorna på isen var överlag ganska svala men där vet vi att det kommer börja koka igång, med start redan imorgon. Djurgården kommer då att sätta sin kokplatta på max redan från start. Det ska verkligen bli intressant att se om Rönnberg kan hitta något sätt att få sina spelare att kortsluta spisplattan. Kampen mellan väst och öst fortsätter imorgon!
À Bientôt
