Åtta mil söderut från där jag befinner mig ligger Malmö. En stad som kan stoltsera med ett av Sveriges för tillfället bästa hockeylag. För visst kan vi tillsammans konstatera att så är fallet. Malmö Redhawks är på andra plats i tabellen och bevisar i omgång efter omgång att laget är riktigt jäkla bra. Mycket bättre än vad många trodde inför säsongen. Organisationen kring Malmö Redhawks har hittat helt rätt i att bygga ett lag. För ett lagbygge är precis vad Malmö är den här säsongen. Sök efter lagbygge på Google och så dyker Malmö Redhawks logga upp.
Inför säsongen tappade man nyckelspelare som Nils Andersson, Rhett Rakhshani och Robin Alvarez. I stället värvade man in spelare som Martin Janolhs, Anton Öhman och Emil Molin. Absolut skickliga hockeyspelare men ganska långt ifrån samma stjärnglans som Alvarez och grabbarna. När jag kikade igenom Malmös spelartrupp inför säsongen tänkte jag direkt på en molnig, grå och regnig novemberdag. Ganska dystert alltså, och med få ljusglimtar.
Efter 13 spelade matcher har den gråa novemberdagen ändrats till en glimrande vårdag. En vår där många små lökar håller på att blomstra fram till underbara blommor. Där det gamla i rabatten fått ny lyster. Där tråkiga och ovårdade fruktträd förvandlats till vackra välklippta träd och till en vår där inget ogräs växer fram. Malmö har lyckats få fram spelare som Ekberg, Öhman, Bryggman, Lerby och Sylvegård att bli lökarna som kan växa och där det kan bli något riktigt vackert i framtiden.
Malmö har fått ”gamlingar” som Jens Olsson, Nihlstorp, Storm, Hardt med flera att lysa med ny lyster och grönska. I Görtz, Komarek och Hetta har det börjat växa fram vackra välklippta fruktträd. Dessutom har Malmö lyckats förbannat bra med att undvika ogräset. Man har ingen oharmonisk stjärnspelare som inte lyckats med sin individuella poängproduktion och därav går omkring och surar. Man har ingen spelare som kräver mer tid i rampljuset än någon annan. Man har ingen som tänker mer på baksidan på matchtröjan jämfört med klubbmärket på framsidan. Man har en spelartrupp där ALLA drar åt samma håll. Imponerande!
Jag blir imponerad över att ett lagbygge kan formera sig som Malmös. Ett lagbygge som inte har de största ekonomiska musklerna utan som verkligen kräver en tanke. En röd tråd i samtliga rekryteringar och en tanke i hur laget ska byggas. En tanke i hur spelare ska passa in tillsammans och där antalet gjorda poäng tidigare säsonger inte har lika stor betydelse. Malmö har verkligen lyckats i sin rekryteringsprocess och där måste stort beröm tillfalla herr Sylvegård.
Jag pratade med min förra lagkamrat Christopher Nihlstorp efter Malmös match mot Rögle i början på oktober. Han var verkligen helt lyrisk över sammanhållningen i laget. Hur alla spelarna faktiskt umgicks även privat och hade förbannat kul tillsammans. Nihlstorp är inte den ende som hyllar lagsammanhållningen och gemenskapen i årets Malmö. Efter segern mot Frölunda i lördags nämner både Fredrik Händemark och Peter Andersson sammanhållningen som en stor del i lagets framgång. När så många spelare ger uttryck för den goda stämningen i laget även medialt, så känns det faktiskt som det är på riktigt!
Tar Malmö guld? Spela till 20 gånger pengarna
Malmö har lyckats med det mesta än så länge i år och imponerar verkligen på mig. Ska bli spännande att se om laget kan fortsätta på den inslagna vägen. Det är inte alls omöjligt. För visst är det större chans att man offrar sig för polaren om man vet att denne gjort det samma för dig!
Jag trodde inte alls på Malmö inför säsongen och spelade till och med en slant på att de skulle komma efter Rögle i tabellen. Nu är det förvisso långt kvar, men det skiljer redan 14 poäng mellan Skånelagen, så det bettet känns som ganska rökt. Jag är den förste att ställa mig i kön för de som har missbedömt Malmös kapacitet. Kön lär nämligen vara ganska lång och det kan faktiskt räcka med att jag går utanför dörren. Det är ju endast cirka åtta mil från mig ner till heta och underskattade Malmö Redhawks hemmaarena!
À Bientôt
