Tack Rögle,
I Ängelholm pratar man i mars och april månad ofta om krokus-hockey. Ett uttryck som vuxit fram genom att stadens grönvita hockeylag likt en krokus, blomstrar framåt vårkanten. Rögle som stadens lag heter har genom åren prenumererat på kvalserier, och jojo-åkande mellan Hockeyallsvenskan och SHL. Den tiden är förbi nu, passerad, till ända, förliden och så vidare.
Rögle har de senaste tio åren (känns det som som) tjatat om etablering och om att ta nästa steg. I år har man gjort det. För första gången på 25 år tog klubben sig till ett slutspel i Sveriges högsta hockeyserie. Nästa år kommer Rögle komma topp 6 i serien. Ni läste det först här, så kom ihåg det. Efter att man byggt upp en ny och högkvalitativ ryggrad som stomme i laget, är förutsättningarna bättre än någonsin. Nu kan man värva ”hemvändare” som Dennis Everberg och Eric Martinsson från Schweiz. Ta hem Niklas Hansson från AHL och värva in Anders Lindbäck som trivdes bra förra gången han var i Ängelholm. Lägg till att man redan förlängt med de flesta av spelarna man hoppats på och vips ser ju Rögle superintressanta ut, redan.
Du missar väl inte Betssons serie Nostalgitrippen?
I åttondelsfinalen höll taket på att lyfta i Lindab Arena. Publiken tjoade fram sitt lag till att verkligen bjuda på bra hockey. Det är i de stunderna som Röglepubliken kan slå sig för bröstet och titulera sig som en av de bästa i sin klass. Det är också i just de stunderna som en framtidstro börjar gro. En tro på så mycket mer än en åttondelsfinal. En tro om att Rögle i framtiden faktiskt kommer att bli att räkna med, på riktigt.
Tack Örebro,
Jag sätter mig i skamvrån och funderar på vad som hände. Jag har dömt ut Örebro under hela säsongen och tippade laget på kvalplats. Det var inte förrän det var fem omgångar kvar som jag var säker på att Örebro skulle undvika kval och till och med nå en åttondelsfinal. Två datum avgjorde det för Örebro. Den 5 december börjades resan mot åttondelen. Det var då som Sundblad lämnade klubben och som Jörgen Jönsson tog plats i ledartrojkan. Jag gillar vad Jörgen står för och tror det var precis vad Örebro behövde. De behövde lugnet i Jörgens ledarstil och den aura av respekt som han förmedlar. Den 15 februari värvades Jhonas Enroth till klubben. Oavsett sedelbunt så satt den värvningen som en riddarhjälm. Enroth spelade precis på den förmågan man förväntade sig och det var mycket hans förtjänst att laget fick spela slutspel.
Örebro ska ha en stor eloge att man har sytt ihop alla lösa trådar. Jag är helt säker på att storstädning nu sker och varför inte casha in för Palushaj om det går? Det visade sig ju att laget klarade sig ganska bra utan storstjärnan. Örebro måste hitta en ryggrad som ska symbolisera vad klubben står för. Spelare som Warg och Weinstock ska vara den ryggraden. Frågan är om just den ryggraden är tillräckligt bra för att hjälpa till att ta nästa steg. Det lär hända en hel del kring laget och blir kul att följa värvningarna. Rykten säger mycket svenskt vilket jag tror är rätt väg att kasa sig fram på.
Både Rögle och Örebro fick se sig besegrade av snåla smålänningar som varken bjöd på ostkaka eller isterband.
Hv71 mönstrade spelare på isen som enskilt hade fler slutspelsmatcher än hela Rögles lag. Snacka om övertag rent rutinmässigt. Rutinen saknades även på den inhyrda kioskpersonalen i Lindab som stängde kioskerna i mitten på den tredje perioden. Snacka om blunder…
Växjö och Mr. Fingerspitzengefühl Henrik Evertsson har hittat rätt (igen) genom värvningen av Kris Versteeg. Den backhandflippen han lägger i måndags är ren och skär njutning. Han kan göra skillnad den där Kris. Det räckte mot Örebro men frågan är om det gör det mot Luleå.
Vet inte hur Jörgen Jönssons kontrakt ser ut, men om inte Örebro vill ha honom kvar kan ju Rögle vara intressant? Jag menar han kan ju bo hos brodern i Ängelholm. Dessutom lämnade Roger Hansson Rögle för Zug vilket gör att ledartrojkan är en man kort. Vem vet?
Hörs innan kvartsfinalerna,
À Bientôt
