Inför årets SHL-säsong tillhörde Örebro ett av de mer svårtippade lagen. Fjolåret kantades av turbulens både kring lagets tränare och spelare. Inför den här säsongen upplevde jag även vissa frågetecken kring lagets kvalitet. Jag ansåg att vissa värvningar var chansartade och att Örebro hade en svag backbesättning.
Men efter sju spelade matcher har laget släppt in minst mål i SHL och visat en stabilitet bakåt som verkligen känns gedigen. Där är det bara att lyfta på hatten och erkänna sin felbedömning, för just nu presterar Örebro ett spel som gör att de utmanar topp 6.
Jag satt och kikade på TV i måndags när laget gjorde en näst intill perfekt bortamatch mot Malmö. De spelade strikt, smart och effektivt. Malmö upplevdes säkert för många som lite sega och inte riktigt på tå, men det var inte hela sanningen. Örebro gav inte hemmapelarna någon som helst tid på sig att vara konstruktiva med pucken. De låg på som iglar och neutraliserade Malmös fart på det mest effektiva sättet. Framför allt i boxplay gjorde Örebro det riktigt bra där Redhawks inte fick tid på sig att ställa upp i sitt powerplay. Ett sådant ”presspel” kräver kemi i laget och ett självförtroende i att våga gå på och lita på att dina lagkamrater täcker upp för dig. Just kemin i laget är något jag ser i årets Örebro. De arbetar hårdare för varandra och har fått den där perfekta och nödvändiga starten som de behövde, för att få en bättre säsong än fjolåret.
En annan anledning till lagets framgång är lyckoträffar med nyförvärv. Eero Kilpeläinen har visats sig vara precis den målvakt som Örebro behövde. Han ger Örebro en helt annan stabilitet än föregångna målvakter i klubben. Mindre dans, men mer stabilitet!
Örebros backbesättning är noggranna och stabila i allt de gör. De spelar enkelt och sätter sig själva hela tiden i bra positioner för att leverera bra första pass. Spelare som Viktor Ekbom, Jonathan Andersson och Daine Todd spelar mycket och gör det förnämligt. Dessutom har man ett sparkapital i Victor Bartley. Jag spelade själv med Bartley i Rögle innan han blev NHL-spelare och han kommer att bidra mer och mer hela tiden. Glömmer aldrig det här monsterskottet i kvalserien 2011 när vi helt oförtjänt tog tre poäng i Örnsköldsvik.
På forwardsidan har Örebro verkligen lyckats med sina importer. Brödraparet Spink är riktigt bra, finländarna Manninen och Sallinen visar klass och Libor Hudacek vet vi sedan tidigare har hög kapacitet. Sedan har Tom Wandell än så länge i år visat en högre nivå än under fjolåret och bevisat vilken kompetent ishockeylirare han är.
Utan en bra ledare blir det hönsgård. Sundblad, Limatainen och Eriksson har hela tiden varit tydliga med sin filosofi och om hur den ska uppnås. Den tydlighet och disciplin är något som alla spelarna anammat och då ger det på sikt resultat. De inger ett lugn och en harmoni som visat sig vara precis vad laget behövde.
Örebro känns bättre än vad många trodde, inklusive jag. Lyckas laget fortsätta med sitt stabila försvarsspel och sin disciplin tror jag det här blir en riktigt rolig säsong för Örebro Hockey och deras supportrar!
À Bientôt,
Andrée
