Nu har lagen snart spelat 10 matcher i årets SHL. Det innebär att nyhetens behag över seriestarten definitivt är passé. Jag har än så länge svårt att hitta en röd tråd att följa. När jag sedan funderar vidare är det faktiskt precis avsaknaden av det röda garnet som ger mig spänning. Spänning om att allt inte är så himla förutsägbart och tråkigt. Spänning om att vi troligtvis kommer att få en jämnare tabell än på mycket länge.
Ett av lagen som definitivt överraskat positivt är Linköping. Jag har ofta sett LHC som ett lag med lite vattenskalle och med en övertro på sin kapacitet. Det är tidigt på säsongen, men jag tycker mig se ett annat LHC i år. Ett lag som verkligen inte fått många förhandstips och som verkar trivas med att slå ur underläge.
Laget har en intressant mix av hårt arbetande hockeykrigare och sköna spetsspelare. Nick Sörensen har jag spelat tillsammans med i Rögle och jag tror han kommer få sitt stora genombrott poängmässigt den här säsongen. Jag minns Sörensen som en otroligt träningsvillig kille. En kille som lär ha passerat 10 000 timmar långt före många andra och som verkligen brann för hockeyn. Träningen har ju bevisligen givit resultat. Nick skjuter mest i årets SHL och gör också flest mål än så länge. Kul!
Spela på SHL
En annan stor anledning till LHC:s förbättring från ifjol är ju givetvis målvaktsspelet. Monstret har börjat skrämma folk igen och ser ruskigt bra ut. Nu var han mänsklig senast mot Timrå hemma och kanske kommer LHC:s långa matchuppehåll (spelar igen den 21 oktober) ge honom lite välbehövlig vila. Kikar man på poängligan så har LHC sex spelare med bland de elva första. Det tyder på en producerande bredd där många gör mycket poäng. Det kan man ha stor nytta av i längden. Det är också precis den bredden jag tidigare saknat hos LHC som jag tycker har varit för beroende av sin spets. Jag vill i år än så länge ge ett extra plus till Lukas Bengtsson som snittar över 20 minuter per match och som är otroligt nyttig. En lirare som sticker ut!
Ska bli spännande att se LHC:s fortsatta frammarsch. Jag tror däremot att Timrå har sprattlat färdigt och att de nu kommer att få känna på verkligheten. Förmodad förlust i Stockholm i eftermiddag mot Djurgården, sen ska man möta Rögle i dubbelmöte. Där ska man då föra spelet och vara favoriter helt plötsligt. Nej, det blir tre förluster där tror jag. Låt mig gärna få ha fel tack vare en fortsatt nykomlingsentusiasm. Det blir mindre av det röda garnet då!
Jakob Lilja ligger på andra plats i årets poängliga. En kille som jag också haft förmånen att spela tillsammans med i Rögle. Lilja har bjudit på oändligt många goa skratt genom åren och är en härlig profil. I Liljas yngre dagar kom oftast tanken efter talet och en av de bästa historier borde vara den om det nya kreditkortet. Lilja hade beställt ett nytt bankkort från sin bank. När han fick det nya kortet dök ju frågan upp var han skulle göra av det gamla. Klipp sönder det blev lagkamraternas råd. Men jag har ju pengar kvar på kortet menade Lilja.
Lilja har sedan den tiden utvecklats både på och utanför isen. I år har han hittat rätt i Djurgården och har definitivt alla kvaliteter för att hamna topp 5 i årets totala poängliga. Lilja har en del av sin hockeyfostran i Limhamn Hockey (tidigare det häftiga namnet Limhamn Lineburners). Kul att även småklubbarna runt om Malmö Redhawks är med och producerar fram storspelare. Det är viktigt att uppmärksamma småklubbarnas roll med att fostra framtida hockeyspelare. Speciellt i områden där storklubbar oftast får all ros.
Idag har vi många högintressanta matcher. Klassikermöte mellan Färjestad och Frölunda. Abbott ska återvända ”hem” till Luleå och försöka ta tre poäng med sig tillbaka ”hem” till Ängelholm. Malmö ska försöka ta revansch på Växjö efter torsdagens 0–1 förlust. Med målvaktsbesättningen på isen i den matchen är det på förhand en förväntat målsnål historia.
Så njut av värmen fram till 15,15 så bänkar vi oss sen!
À Bientôt
