Det har varit många åsikter kring om åttondelsfinalerna verkligen ska kallas för slutspel eller om den benämningen endast ska användas när kvartsfinalerna drar igång. Skellefteås Jimmie Ericsson är en av dem som uttryckt i media att det senare är det rätta. Jag tycker det får heta vad det vill men en sak är säker: spänning, känslor och intensitet saknas det inte i dessa matcher! Om det inte anses vara slutspelskaraktär på åttondelsfinalerna nu, så ser jag verkligen fram emot när det ”riktiga” slutspelet börjar. Det lär i så fall vara helt crazy!
Malmö körde över Luleå på ett imponerade sätt hemma i Malmö Arena i lördags och vann med 6-1. Luleå hade ingenting att sätta emot och kändes uppgivna. Det visade sig bli en helt annan match i Norrbotten i måndags. Något som symboliserar Luleå Hockey och deras struliga säsong är att: Luleå får ett bortdömt mål (som jag anser vara ett korrekt domslut) och en olycklig studs på ett domarben i samband med Malmös avgörande, vilket dessutom kommer med endast 37 sekunder kvar på matchen. Stort grattis Malmö till första kvartsfinalen på 15 år! Malmö blir livsfarliga framöver och förtjänar bra uppslutning från hemmapubliken i de kommande kvartsfinalerna.
Man kan bli arg, och man kan bli Petter Lasu Nilsson-arg. Hur arg man än är och hur orättvist behandlad man än känner sig, får man faktiskt behärska sig. Det är INTE ok att gå så långt som Petter Lasu Nilsson gjorde i intervjun efter matchen. Jag kan förstå att han är besviken över att ha åkt ur slutspelet och är irriterad på situationsrummet efter vissa beslut, men det försvarar absolut inte kommentaren kring att kunna mörda någon. Petter Rönnqvist förklarade i C More studion vad ett baconpsyke är och det uttrycket kommer jag att bära med mig. Jag kommer omedvetet tänka på Luleåtränaren nästa gång jag slänger en baconskiva på grillen. När baconskivan krymper ihop av hettan från grillen liknar det vad psyket gjorde på en besviken och arg SHL-tränare som precis åkt ur en åttondelsfinal. Nu gick i alla fall en djupt ångerfull Petter Lasu Nilsson ut och bad om ursäkt igår, vilket var väl befogat.
Petter Lasu Nilsson. Foto: Bildbyrån.
Färjestad vann första matchen rättvist i Karlstad i lördags med 4-1. De kändes då tyngre och starkare. När Djurgården i måndags fick chansen till retur i huvudstaden var det en inramning som gav ståpäls rakt genom TV-rutan. Jag kan av egna erfarenheter säga att det finns INGEN arena i Sverige som ger den akustik som Hovet ger. Jag förstår att spelarna i laget får den extra energi som krävs för att besegra ett egentligen mer kvalificerat motstånd. Djurgården fick den energi som de behövde och vann rättvist i förlängningen med 4-3. De ägde två av tre perioder och framförallt i tredje perioden sköljde man över Färjestad i anfall efter anfall.
Färjestads Johan Ryno stängdes av tre matcher efter tacklingen på Djurgårdens Emil Johansson. FBK får därmed klara sig utan en av lagets viktigaste spelare som dessutom är en powerplayspelare, vilket definitivt blir en försvagning för Karlstadlaget.
FBK:s Jonas Holös och Johan Ryno mot DIF:s Patrik Lundh och Daniel Brodin. Foto: Bildbyrån.
Jag tror lagen kommer vara svåra att skilja åt ikväll och det känns som att ett kryss under ordinarie matchtid inte är omöjligt. Vem kommer kliva fram och avgöra till sitt egna lags fördel? Blir det kanske Alexander Johansson (odds 12.00) i Färjestad eller kanske Matt Anderson (odds 10:00) i Djurgården som kommer att göra det matchvinnande målet?
Det ska bli extremt spännande att se vilka som drar det längsta strået. Rädslan över att förlora och därmed åka ur årets slutspel måste övervinnas av känslan att våga vinna. Och det laget som lyckas bäst med det går till kvartsfinal.
À Bientôt,
Andrée
