Att Leksand och Mora möts i en matchserie som gäller bäst av sju är naturligtvis hockeygodis med den mest välfyllda lördagspåse man kan tänka sig. Det skiljer bara ca fyra mil på kartan och intresset och engagemanget som kommer finnas bland supportrarna borde vara det största någonsin. Det är inte bara i Dalarna som det kommer dansas i blåvita respektive rödvita dräkter, matcher av denna kaliber intresserar hela hockeysverige.
På pappret ser denna drabbning helt vidöppen ut, men Leksand får bära favoritskapet utåt, mest för att de kommer från SHL. Personligen är jag väldigt imponerad över Moras säsong och framför allt över farten de har i sitt spel. Jeremy Coliton har verkligen lyckats få ut max av lagets förmåga och överkörningen av BIK Karlskoga i den allsvenska finalen var en liten indikation på lagets kapacitet. Leksand har egentligen ett högklassigt allsvenskt material i sin spelartrupp och det visade sig också i SHL med jumboplatsen till följd. Visst spelade de upp sig ett tag under säsongen, men avslutningen av serien gav mer att önska.
Jag har spelat många matcher mot båda lagen. Jag har alltid älskat att möta Leksand i Tegera Arena. Det luktar alltid väldigt gott när man kommer in i spelarentrén. Doften kommer från något tvättrum där det verkar finnas sköljmedel med specialgo doft. Sen ute i arenan får man en gammeldags känsla med fin träarkitektur som ger ett mysigt intryck. När sedan kortsidan med hemmaståpubliken drar igång sina hejarramsor, ja då befinner man sig helt enkelt på en bra hockeyarena. Leksandspelarna får väl hoppas att Moraspelarna inte har samma positiva känsla som jag hade inför en bortamatch mot Leksand!
Mora har en hängiven hemmapublik som verkligen står bakom sina Morakrigare. Mora har dessutom en härlig ramsa som lätt etsar sig fast som en trevlig trudelutt (skånska för melodi) när hemmalaget gör mål. Annars arbetar de med betydligt mindre medel vad gäller både faciliteter och ekonomi än sina kommande motståndare. Det är det som gör det hela så charmigt, att de med betydligt sämre förutsättningar kan göra det oväntade och i många ögon även det omöjliga. Derbyn mellan Mora och Leksand är likt många av de fantastiska Skånederbyn mellan Rögle och Malmö jag fått uppleva som spelare. Att som lillebror kunna knäppa storebror på näsan är en obeskrivligt skön känsla. Att veta att det är på isen det avgörs och inte i lönekuvertet eller i antalet VIP-loger, det ger råg i ryggen.
Hur man än vrider och vänder på det så har Leksand verkligen allt att förlora. Man kommer att ha en enorm press på sig och kommer dessutom från en halvtaskig avslutning på serien. Det som däremot Leksand har är en supporterskara som sträcker sig från Kiruna i norr till Trelleborg i söder. Det kan INGET annat lag i Sverige stoltsera med. Det spelar ingen roll var Leksands IF rullar med sin buss, de har alltid supportrarna på plats. Det imponerar på mig! Att Leksand har fördel av en hemmamatch mer, OCH har Sveriges bredaste supporterskara, tror jag kan bli avgörande.
Mitt tips: Leksand vinner med 4-3 i matcher och håller sig därmed kvar i SHL.
À Bientôt,
Andrée
