Jag såg att vår näste förbundskapten var ute på Twitter häromdagen och beklagade sig över att de allra flesta pratar om fart, fart och åter fart i spelet, men att det saknas förståelse för spelet bland många som kommer upp nu för tiden. Redan där och då kände jag att jag blev ett stort fan till herr Garpenlöv :). För som ni som läser den här bloggen hyfsat regelbundet vet är ju det något jag påtalat ett antal gånger. Men vad är då förklaringen till att det ändå går åt det hållet?
Det är såklart svårt att peka ut hela orsaken här och nu men jag tror i alla fall dessa två funderingar har en del i det.
1: När jag kom upp i seniorhockeyn så tränade vi mycket styrketräning, säkerligen ungefär samma antal timmar som man gör nu. Dock är min känsla att kunskapen inom klubbarna blivit BETYDLIGT bättre när det gäller vad och hur man tränar. Jag tror alla klubbar idag har heltidsanställda som tar hand om träningen off-ice, människor som är gediget utbildade och man får helt enkelt ut mer av sin träning idag än för säg 10-15 år sedan. Dessutom ligger fokusen på styrketräningen mer på just snabbhet och smidighet än vad det gjorde då. På den tiden var volym på muskler mer i fokus är min känsla. Det var inte ovanligt att styrketräningen var den assisterande tränarens ansvar och det säger ju sig självt att man inte uppnår likadant resultat då, när alla körde samma övningar. Nu för tiden har nästan alla individuella scheman de följer.
Hämta 200 kr riskfritt spel på SHL
2: För att kunna dra ner på tempot ibland och höja det ibland krävs spelsinne och det är ju tyvärr svårare att träna på. För mig är ordet rutin samma sak som det spelsinne som faktiskt går att träna på, det vill säga du har hamnat i en liknande situation så pass många gånger att din hjärna på ett ungefär vet vad som kommer hända i nästa sekvens. Men det är ju det impulsiva spelsinnet som gör att en del spelare ser ut att kunna bestämma själva vilket tempo de spelar i och det tror jag till stor del är medfött. Men det kan även utvecklas i väldigt ung ålder genom att prova på många olika idrotter och därmed skaffa sig ett universalt spelsinne, om ni förstår vad jag menar.
För att ta ett konkret exempel, jag har alltid haft väldigt lätt för bollsporter och det är ju till stor del medfött. Men när jag och mina juniorkompisar spelade badminton, pingis eller tennis någon gång ibland på sommarträningen så var det ändå ofta väldigt jämnt. De flesta var duktiga beroende på att vi testat och spelat dessa idrotter ofta under min uppväxt. När vi spelade liknande sporter under mina sista år i Linköping och HV var majoriteten av de unga så dåliga att jag undrade om de någonsin hållit i ett rack förut.
Till en början kunde man skratta åt när de sa att det var andra gången i livet de spelade badminton till exempel, men sen fick jag mig en funderare och jag tror verkligen detta har en påverkan på förståelse för spelet. Jag är övertygad om att specialiserandet till endast en bollsport från 10-årsåldern är helt värdelös. Och gudarna ska veta att hade det funnits Fifa och NHL på playstation när jag växte upp så hade jag förmodligen också suttit där i stället för att vara ute och lira streethockey.
I övrigt från veckan noterar jag att disciplinnämnden redan friat tre spelare denna säsong och det känns som att det är en förändring på gång där. För jag kan knappt påminna mig om tre spelare som blev friade under hela förra säsongen. Dock tycker jag fortsatt att Nick Sörensen borde blivit avstängd då tacklingen är sen och från blindside. Han räddas förmodligen av att den inte träffar huvudet men då är vi återigen där med att det inte är konsekvensen som ska räknas utan utförandet. En Sörensen som för övrigt startat säsongen på ett magnifikt sätt, och varit lysande de matcher jag har sett, med sina genombrott.
Jag avslutar med en rekommendation till er som har möjlighet. Ta er ner till en träning och ställ er på isnivå och känn av farten så är jag helt säker på att er respekt och förståelse för spelarnas ibland till synes enkla misstag kommer att öka. För det går ruskigt fort på isen nu för tiden, för fort?
På återhörande!
