Det har i dagarna med anledning av den förre stavhopparen Miro Zalars utspel om klimatet mot spelare på sociala medier blivit en i mina ögon nyttig diskussion om hur man bör uttrycka sig på nätet. Och det gäller ju i ärlighetens namn inte bara idrott utan tonen är ju ordentlig rå överlag, tycker jag.
Jag kom ju själv upp under den tiden internet och diverse forum etablerade sig och jag läste i princip allt. Det där med att spelare och ledare säger att de inte läser någon media är ju så långt ifrån sanningen man kan komma. Och även om du inte läser allt personligen går det inte skydda sig ifrån vad som skrivs. Det är någon kompis där eller någon släkting där som har läst och oftast i all välmening vill prata om vad som stod. Jag var (framför allt i början av karriären) otroligt känslig och har mått riktigt dåligt många gånger över saker jag läst. Det är en sak när någon häver ur sig att man är en jävla sopa i frustration när man bränt ett bra läge, det tar ju inte så mycket. Men när det är någon som i ett långt och välformulerat inlägg skriver att man är usel och för tjock (som var min stora ångest under karriären), då tar det jäkligt hårt på många människor och jag var en av dem. Och det bidrar ju sannerligen inte till att man får ett bättre självförtroende och börjar spela bättre.
Jag har ändå varit väldigt skonad från många personliga påhopp som jag läst under åren och när jag läser vissa av dessa blir jag ju först förbannad över hur man som människa kan uttrycka sig så. Sedan kan jag också känna klumpen i magen som den personen som det gäller känner, när han eller hon läser texten.
Jag vet att många tycker att det ingår i jobbet för att vi är offentliga personer och tjänar (oftast) mycket pengar och jag kan nästan garantera att ingen idrottare på elitnivå blir arg för saklig kritik utan snarare uppskattar sådan. Men det är just de här påhoppen på individer jag och många med mig tycker måste bort. Att läsa som jag gjort att vissa spelare är så usla att de aldrig någonsin igen borde få ta på sig en tröja med ett visst klubbmärke på, eller att man hoppas samma spelare skadar sig för resten av säsongen så att vi slipper se honom på isen igen är ju dels jävligt elakt och dels gör det garanterat inte nämnde spelare bättre.
En inte så farlig historia som ändå visar hur oerhört fort det går att sprida ett rykte var jag själv med om i Österrike där jag och två medspelare, efter att vi åkt ut i kvartsfinal, blev anklagade i den stora tidningen i staden för att vi skulle ha varit ute och festat mellan matcherna. Något som såklart var totalt osant, men som jag kan tänka mig startade med att någon besviken supporter skrev att han sett oss ute. En annan hakade på och vips var det en artikel någon dag senare i det största mediet i staden.
Så rådet till er som skriver, gör det gärna för det är ofta intressanta diskussioner att läsa men som någon vis person sa:
– Behandla andra så som du själv skulle anse vara okej att andra skrev om dig!
Martin Thörnberg har aviserat sin comeback till på torsdag och då jag träffat honom ett par gånger under hösten (vi deläger en häst tillsammans) så är det bara att lyfta på hatten. För jag vet hur ont han har haft och hur hopplöst det har känts, men det finns få som har den envishet och vilja han har och att som 35-åring mentalt orka kämpa sig tillbaka är otroligt imponerande. Bara hoppas det håller nu!
På återhörande!
Lyssna på Arlbrandts speltips till torsdagens matcher veckans SHL-podden. Speltipsen kommer 39 minuter in i klippet.
