Vi är mitt uppe i det sista uppehållet för säsongen och medan de flesta lagen igår började träna efter en ledig helg så befäste Frölunda sin position som CHL-kungar med sin tredje titel och man kan säga precis vad som helst om statusen på turneringen men tre titlar är tre titlar och igår var det ju en härlig match med grym intensitet och ljudkuliss.
Något annat jag tänkt och förundrats över är ju HV:s totala uppryckning, jag var ju själv en av de som var undrande till att göra andrecoachen till huvudcoach om man nu skulle göra en förändring men vilken otrolig effekt det har gett.
Jag ser väl främst två saker när jag kollar på HV nu och i början av säsongen som det är stor skillnad på och det första är något jag förespråkat att många lag skulle börja ta efter och det är att de inte jagar så intensivt i alla delar av banan längre. Dels sparar det ju otroligt mycket energi för egna laget som man kan använda i en spelvändning som ju är målet att få till med ett lite mer tillbakadraget försvarsspel ( alltså när motståndaren har full kontroll över pucken) för är det något många säger nu så är det att HV har sån fart i omställningarna men det är ju en konsekvens av att man orkar ha den farten när man återvinner pucken istället för att ha slösat bort mycket genom ibland tillsynes onödig forechecking.
Dels är det ju så att många lag i shl har en ruggig skridskoåkning men när man ska låta dem vara kreativa i uppspelsfasen så får många lag det svårare för man är helt enkelt van att motståndarna pressar som galningar och då vet man ungefär var de lediga ytorna finns men när ställs krav på precisa och hårda passningar så tycker jag flera lag har det betydligt svårare (därav chansen till sylvassa omställningar).
Så lite paradoxalt kan man sammanfatta det med att idén att ta igen pucken på snabbast möjliga sätt kan minska chansen till riktigt bra spelvändningar!
Det andra som verkligen lyser just nu för HV-spelarna är ju spelglädjen och känslan av att de vågar slå det där sista passet som visserligen inte alltid går fram men det är också det som sårar motståndarna allra mest. Det tror jag till mångt och mycket är nye forwardscoachen Jonas Holmströms effekt som ju själv var en riktig lirare som spelare.
Ta en sådan pass som Oscar Sundh slår till Johan Johnsson i segermatchen mot Timrå förra veckan, hade man fortfarande varit ett bottenlag så kan jag nästan ta gift på att Oscar skjutit själv i det läget men nu när man är avslappnad i kropp och tanke så vågar han hålla inne extra sekund och sen lägga assisten till öppen kasse! Hockeygodis för oss som tittar på och jag lovar att det är många spelare i SHL som egentligen har den typ av lir i sig men som helt enkelt ofta är lite för stressade i kropp och hjärna för att kunna ta fram det och det är en stor utmaning för många ledarstaber runt om i landet att få fram den känslan hos spelarna!
Och nu menar jag ju såklart inte att alla alltid ska åka runt och leta flippass till öppna mål men kollar du på vinnarlag genom åren så är det ändå en viktig ingrediens att ha spelare som kan och framförallt vågar göra det lilla extra i pressade situationer!
Som sagt snart drar vi igång igen och jag tänkte framöver avsluta med att skriva varje vecka vilket jag just nu har som guldfavoriter för att sedan när slutspelet börjar göra en sammanställning på vilket jag tror mest på helt enkelt, sen ska jag stå fast vid det tills laget är utslaget. ?
Vecka 1: Just nu säger magkänslan Luleå. Så 1-0 till dem mot resten!
