SHL-starten är bara några dagar bort och i ett blogginlägg på NordicBet berättar Pär Arlbrandt om tankarna som gick inför premiärerna under karriären. Det var glädje, men också nerver och prestationsångest. Dessutom bjuder han på ett känslosamt premiärminne från första hemmamatchen för Luleå.
Vi hade förlorat ”riktiga” premiären borta mot Skellefteå med 3-0 och skulle nu möta Södertälje hemma. Ett SSK som jag själv varit i två år tidigare och floppat totalt. När jag lämnade Södertälje runt juletid den säsongen trodde jag aldrig att jag skulle spela en match till i högsta serien i Sverige. Hade dock ett bra år i allsvenskan med Västerås och fick en sista chans med Luleå. Mitt självförtroende var verkligen inte på topp efter två misslyckade försök att ta en tröja i SHL och i första matchen mot Skellefteå fick jag inte mycket uträttat. Jag åkte till hemmapremiären med noll procent glädje, men däremot en hjärna som malde destruktiva tankar.
Första bytet i matchen för mig i matchen, tekning till höger i egen zon. Anders Burström tekar och pucken blir liggande runt tekningspunkten. Flera spelare från båda lagen åker dit och grötar men pucken studsar ut perfekt till mig som får lite fart med mig och vi kommer tre mot två. Pierre Johnsson driver stenhårt på mål och tar med sig deras back, jag får ganska mycket tid på mig och trots att jag alltid gillat att passa före att skjuta så skjuter jag just denna gång ungefär vid tekningspunkten. Jag får på ett otroligt bra skott som går rätt upp i krysset. Den känslan kommer jag aldrig att glömma. Det var inte så mycket glädje utan mer en sån jäkla lättnad. Det var som om 25 kg rann av axlarna och jag kommer ihåg att när jag satte mig i båset fick jag ta en handduk och låtsades torka av visiret när det i själva verket var en tår jag fick ta bort. Vi vann matchen med 8-2 och jag hade 2+2 totalt. Skulle jag peka ut en match i mitt liv som den personligt viktigaste så är det nog den!
Läs Arlbrandts analyser av samtliga lag inför premiären!
