Det är i ett inlägg på NordicBet som Pär Arlbrandt gör en djupdykning i hockeyns taktiska trender, och utvecklar vad några av de vanliga klyschorna vi tv-tittare ständigt hör faktiskt innebär i praktiken. I takt med att lagen alltmer sätter hög och intensiv press på sina motståndare spår Arlbrandt att vi får se en taktisk motreaktion inom kort.
– Det ska bli spännande att se om något lag börjar snegla mot den gamla utdömda torpedhockeyn igen för jag tror man måste hitta ett sätt att dra isär motståndarna mycket mer än vad som görs idag, skriver han.
Press, press och åter press är ju det som gäller nu och har väl så varit de senaste åren kan jag tycka. Ni har säkert hört orden ”överbelastning” och ”press på puckhållare” till leda i de flesta sändningar. Kortfattat går det ut på att aldrig ge motståndare någon tid med pucken vare sig i uppspelsfasen eller om de skulle lyckas komma in med pucken under kontroll i ditt lags försvarszon. Dessutom sjunker nästan alla lag ner väldigt djupt med sina ytterforwards i egen zon för att försvara mitten och ge understöd till back och center så att de kan överbelasta, d.v.s. gå 1,5-2 killar mot det andra lagets puckhållare. Detta i sin tur leder ofta till att de flesta skotten efter lite längre anfall kommer från backplats, eftersom det är där isytan finns. Och när dessutom alla lag blivit så otroligt mycket bättre på att vara i skottlinjen (täcka skottet) så förstår ni själva att det är oerhört svårt att göra mål i stationärt spel i anfallzon. Däremot finns det ju andra fördelar med långa anfall såsom att du kan få med dig en utvisisnig eller helt enkelt tröttar ut motståndarnas backar.
”Arla” utvecklar även hur det anfallande laget kan utnyttja just detta, och skapa målchanser genom snabba pass från sida till sida i anfallszon.
Tar du en stillbild under ett anfall så ser du ofta att hela det försvarande laget är på samma halva av zonen (överbelastning) och inte heller sällan t.o.m i samma kvart av zonen tack vare att man sjunker ner så långt med ytterforwards. Då finns alltså ytan på andra sidan zonen och har man en bra kemi i femman så att man vet att när spelare A får pucken kommer han varje gång att skicka den bakom mål till andra sidan så kan man tjuva lite på det och på så sätt skaffa sig en extra sekund med pucken för att hitta ett avslut eller en bra passning. Dessutom har jag alltid varit ett fan av att byta sida ofta för det är just vid dessa tillfällen som motståndarna ibland kan irra bort sig och gå två på samma kille så att din medspelare blir fri. Så fort man måste vrida och vända på sig som försvarare så blir det mycket svårare!
Läs hela inlägget och kolla in videoexempel här.
Arlbrandt avslutar sitt långa och initierade taktikfrosseri med att spå lite i framtiden, och vad vi kan förvänta oss att få se mer av i SHL kommande säsong.
För att summera det hela litegrann så ska det bli spännande att se om något lag börjar snegla mot den gamla utdömda torpedhockeyn igen, för jag tror man måste hitta ett sätt att dra isär motståndarna mycket mer än vad som görs idag. Det är då du kan skapa chanser i större utsträckning än att få möta samlade försvar hela tiden.
