Johan Forsberg gör sin femte säsong i Luleå Hockey. Piteåsonen, som hunnit bli 32 år, berättar i en lång intervju med NordicBet berättar han bland annat om sin oglamorösa roll i laget, klubbens ambitioner, att lira med Linus Klasen och ”konstiga” anbud.
– Ja, det har varit franska lag också faktiskt och då blev man väl lite sugen (skratt). Men då, när man var 18-19, kändes att flytta till Frankrike eller Italien, kanske inte som det bästa steget i karriären.
Han har under flera säsonger gjort sig ett namn som en spelare som aldrig ger upp och alltid ger järnet i alla lägen. Något som, inte särskilt överraskande, gillas av supportrarna. Det var kanske därför han själv undkom kritik under den tunga fjolårssäsongen.
– Det var mest ”kämpa på” men förstås också lite ”nu får ni skärpa till er” när man stod i kön på Ica. Men så är det under försäsongen också så det är ingen större skillnad. Det är alltid så, de frågar: ”Vad hände igår?” ”Hur är det med det?”. Det är en ganska liten stad och folk vet vilka vi är men jag tycker faktiskt att det var bra nivå i fjol även om vi inte levererade. Folk är väldigt peppande och vill oftast komma med konstruktiv kritik. Det är härligt och intressant.
Luleå har värvat ganska mycket de senaste åren med ambitionen att gå långt i slutspelet men leveransen på isen har inte riktigt kommit. Hur ser du på hur klubben jobbat de senaste åren och hur har det varit för er spelare?
– Jag personligen har haft det väldigt bra de här åren. Både sportsligt och allt runtomkring. Vi har haft profilstarka lag med många importer som skulle leverera och folk säger att det varit en besvikelse men jag håller inte riktigt med. Vi har gjort rätt bra säsonger men inte gått hela vägen, så på så sätt har det varit en besvikelse.
Om man gör en jämförelse med fotboll så kunde det ju vara så i landslaget att spelare fick passningar av Zlatan som de inte var beredda på, kunde det vara åt det hållet när du spelade med Linus Klasen till exempel?
– Jag minns första träningsmatchen jag spelade med Klasen. Han slog ett pass till mig och jag försökte på något sätt knacka ner den i luften. Då kom han fram till mig i båset efteråt och sa ”Foppa, kom”. ”Vad är det?”, svarade jag. ”Du behöver inte knacka ner den, jag lovar att den landar på bladet”, sa han. Det var första träningsmatchen så han la ribban där och då förstod jag lite grann vad som väntade. Han är en skön kille så det var med glimten i ögat.
Du var en kort sväng i Malmö, finns det något ”utanför Norrland”-sug?
– Ja, jag var nere i Skåne en sväng med ”Osten” (Lars Bergström) och lyckades spela upp Malmö till Elitserien, så jag har inga problem med att vara utanför Norrland och norra Västerbotten, absolut inte. Men jag har fått bra möjligheter att spela här uppe så det har blivit så och jag har trivts väldigt bra. Nu ska jag vara här i två år till sen vet man inte. Man börjar bli äldre så vi får se men jag har inga problem med att flytta på mig, jag gillar att vara ute och se världen också.
Har du tackat nej till något?
– Ja, genom åren har jag tackat nej till många konstiga alternativ. Allt från de konstigaste ligorna i Europa. Under de första åren i Allsvenskan fick jag kontraktsförslag från allt från ungerska andraligan till det ena och andra.
Franska rivieran?
– Ja, det har varit franska lag också faktiskt och då blev man väl lite sugen (skratt). Men då, när man var 18-19, kändes att flytta till Frankrike eller Italien, kanske inte som det bästa steget i karriären.
Det är om det inte har lossnat i din ålder som man tar det och får gratis lägenhet, femton tusen svart och träning tre gånger i veckan?
– Haha, ja precis. Jag kan absolut inte klandra dem som åker iväg och får en härlig semester, höll jag på att säga. Men hockeyn där är faktiskt mycket bättre än vad många tror.
