KARLSTAD. Mikael Wikstrand, 24, har varit Färjestads bästa back under säsongen och belönades med en plats i Tre Kronors OS-lag. Mårthen Bergman åkte till Karlstad för att prata just OS, men ännu mer om strulet med Ottawa och huruvida NHL-drömmen lever eller ej, relationen till Mora samt kärleken till hans storebror som lever med en blodsjukdom.
– Jag tror väl att han ser 99 procent av matcherna. Han är min största förebild i livet, säger Wikstrand.
Mikael Wikstrand gör mig lite tudelad. Å ena sidan är han moring och är aldrig långt ifrån att håna Leksand på Twitter. Han stod till och med i Mora-klacken (trots att han tillhörde Färjestad) när Mora skickade Leksand ur SHL förra säsongen. Ett Leksand som jag hållit på sen barnsben. Ett osympatiskt drag, även om jag kan gilla hetsen och att rivaliteten mellan klubbarna byggs upp mer och mer. Genom alla dessa gliringar adderar Wikstrand något till spelet som inte många spelare gör. Han brinner och bidrar till ännu mer hetta även vid sidan av. But still: övervägande osympatiskt.
Å andra sidan följde jag hans uppmärksammande konflikt med Ottawa Senators för ett par år sedan. Ni kan läsa på via det utmärkta sökverktyget Google. Fi fan vad jag var #TeamWikstrand i den soppan. Jag kände med honom och höll varenda tumme jag hade dels för att han skulle få spela, men förstås allra mest för hans bror. Vi kommer dit, vi ska bara ta en snabb omväg vi OS och det där NHL-tjafset först. Vi slår oss ner i Löfbergs arenas lunchrestaurang. Det är några dagar till kvarten mot Skellefteå ska dra igång och jag frågar huruvida han blev förvånad över OS-uttagningen eller ej.
– Både ja och nej. Jag har ju jobbat med Rickard Grönborg i såväl J18- och J20-landslaget så han vet ungefär vad han får ut av mig på internationell nivå. Sedan är det klart att det är ett steg till med Tre Kronor och att möta A-lagsspelare hela tiden, men samtidigt tycker jag att jag gjorde det bra i Channel One Cup när jag fick chansen där. Så både ja och nej. Vi har många bra spelare både utomlands och i Sverige, så det är klart att jag blev lite överraskad.
Vart skulle du säga att du är i din karriär just nu? Du har rutin, men är samtidigt ung och har flera år framför dig. Vart känner du att du är och är på väg?
– Förhoppningsvis är jag i början av min karriär. Jag är 24 år gammal, fyller 25 i november, och jag hoppas att jag har många bra år framför mig. Sedan kan det ju ta slut fort om man får en skada eller liknande, men jag hoppas kunna locka till mig intresse från klubbar i större ligor och i andra länder för att komma vidare i min hockeykarriär. Just nu är det dock fokus på Färjestad. Det är där jag har kontrakt.
NHL och den röran som var i Ottawa Senators när du var där. Det brukar ju kunna pratas om att man riskerar att bli ”bränd” där borta i vissa organisationer. Vad har hänt på den fronten?
– Det är klart att jag har sparkat undan fötterna på mig själv där borta.
Tror du det?
– Ja, kanske. Det är lätt att sitta och säga nu efter att ha gjort ett hyfsat OS och de kanske känner att de vill ha tillbaka mig igen eller trejda bort mig. Att de har någon slags kraft i mig. Sedan har jag väl inte gjort det lättare för mig själv att slå mig in i NHL, men det är klart att jag fortfarande har en dröm om det. Tiden får utvisa vad som händer i framtiden, om det blir NHL-, eller KHL-spel eller om det blir fortsatt SHL-spel. Vi får se vad jag kan prestera och vad Ottawa, som äger mina rättigheter, säger.
Hur länge har Ottawa rättigheterna till dig?
– Tills jag är 27. Jag är lite luddig på de reglerna, men jag tror att det är tills man fyller 27 eller har fyllt 27. Den säsongen tror jag att det är.
Så fram tills dess har de alltid ett finger med i spelet?
– Ja, men de skulle ju kunna trejda mig likaväl som skriva ett nytt kontrakt med mig eller aldrig mer se mig. Det vet man ju inte heller. De kanske bara behåller mina rättigheter för att jag inte ska spela där borta, eller så ser de någonting som är så pass värdefullt i mig att de kan trejda bort mig eller skriva ett nytt kontrakt med mig.
Snackar ni något?
– Det där sköter min agent helt och hållet. Jag har inte haft någon kontakt med dem sedan jag åkte hem. Jag snackade lite med dem precis när jag hade dragit hem och förklarade läget, men efter det har vi inte haft så bra kontakt.
Det var ju väldigt infekterat när du stack. Tror du att Senators gav igen för att du stack genom att se till att ”han ska inte spela i NHL”?
– Ja, men lite så var det väl. Nu har de ju en ny general manager, en ny tränare och sådär, men när jag väl stack hem så ville de väl visa att det var de som bestämde. De hade investerat i mig och var väl besvikna, men samtidigt tyckte jag att jag hade blivit lovad att få spela ett år till hemma i Sverige. Jag ville flytta hem och spela hemma och någonstans där blev det ju en krock och de ville visa vilka som bestämmer.
Jag läste några citat från dig som väl kom några månader senare, där du berättade om allt med din bror och det blir ju väldigt lätt att känna med dig istället för med det här stora ”företaget” som ska bestämma över dig. Kände du ändå att du hanterade situationen fel också?
– Ja, någonstans där så blir det ju mitt ansvar att berätta för klubben vad det är som händer och varför jag vill lämna. Jag försökte vara öppen och ärlig och berätta vad som hade hänt, men samtidigt så hade de kanske inte köpt det till 100 procent. Jag försökte maila dem och berätta exakt vad som hade hänt. Jag försökte ringa och prata med dem, men det lät inte som att de köpte det och då kände jag att jag hade fått mycket skit för att jag hade stuckit hem. Jag hade fått mycket om att jag ville vara nära mamma och att jag var ”mammas lilla gullegris” och någonstans där kände jag väl att om jag går ut i media och berättar exakt hur det ligger till så kanske folk får en bättre förståelse. Det fick nog många också, men alla har nog fortfarande inte fattat varför jag stack hem.
Varför exakt stack du hem då?
– För att min bror har en blodsjukdom. En typ av leukemi.
Hur är det idag?
– Det är stabilt just nu, så det ska inte vara någon fara alls.
Men det här köpte inte Ottawa?
– Alltså, när jag stack hem så hade jag inte berättat det. Jag hade inte berättat det för min agent heller, men sedan när jag väl låg här hemma så tänkte jag väl att det var lika bra att lägga alla kort på bordet. Så det gjorde jag och då menade de på att de kunde hjälpa till med att fixa flyg hem fort om det skulle bli någonting akut, men det köpte väl inte jag. Så det blev en krock där.
Sverige tycks ju vara mer förstående, men var det sådär att ”du har betalt för att göra ditt jobb, oavsett hur du mår och oavsett vad som händer runtom”?
– Ja, men lite så är det väl. Hockeyn är ju lite av en machosport också, så det är klart att man kanske inte berättar allt för mycket om hur man mår och hur man känner och sådär. Man håller mycket inom sig, men det är klart att om det här hade hänt när jag spelade hemma i Sverige så hade det säkert funnits en större förståelse att jag ville spela närmare hem och jag tror att många sportchefer runt om i det här landet hade förstått varför jag skulle vilja riva ett kontrakt i så fall. Det förstod de inte riktigt därborta just då, men de kanske har förstått det nu i efterhand. Jag vet inte.
Jag har pratat med flera spelare som sagt att jag borde sitta ner med dig och göra en intervju eftersom det ”finns mycket mer än bara hockeyspelaren”. Är det så?
– Både ja och nej. Det är klart att det inte är så att jag går och grubblar över saker, men samtidigt är jag kanske mer kärleksfull än vad jag visar utåt. Jag älskar min familj oerhört mycket och de betyder oerhört mycket för mig. Familjen går före hockeyn för mig, men så kanske det inte är för andra.
Har det alltid varit så?
– Ja, jag har alltid varit väldigt hemkär och när jag flyttade till Mora tyckte jag fortfarande om att ha familjen nära. När jag flyttade till Göteborg var det vemodigt. Det var lite jobbigt att flytta faktiskt. Jag trivdes fantastiskt bra i Mora som stad och i klubben. Det var familjärt där och det blev vemodigt att flytta, men samtidigt var det ett bra steg för mig för att kunna bli en så bra hockeyspelare som möjligt.
Det är ju nice att du blivit så bra trots att du är så. Jag tänker att man måste vara hård jämt i den här världen, alltid trampa på andra och ta beslut för sitt ego. Att det du pratar om ofta viftas bort?
– Ja, men lite så är det väl. Man måste trivas för att spela bra hockey också. Så fungerar i alla fall jag. Jag tror inte att jag skulle tycka att det var jättekul att spela om jag mår piss vid sidan av isen. Då skulle jag inte kunna prestera jättebra hockey heller.
Hur påverkar din brors sjukdom vardagen för dig?
– När jag väl fick beskedet så var det oerhört tufft, men jag var väl lite mer macho och höll det mesta inom mig. Jag berättade inte om det för speciellt många, utan vi höll det inom familjen och försökte stötta varandra. Nu är vi otroligt glada över att vi har fått ett lyckat resultat hittills och att allting har gått bra, men det är klart att det finns i bakhuvudet hela tiden att man aldrig vet vad som ska hända och att livet kan vara alldeles för kort.
Hur tajta är ni?
– Vi har skitbra kontakt, han är fyra år äldre än mig och han är min största förebild i livet.
Fint! Snackar ni ofta med varandra?
– Ja, vi har daglig kontakt och vi snackar mycket. Vi brukar alltid skämta och skoja med varandra.
Hur mycket följer han din hockeykarriär?
– Jag tror väl att han ser 99 procent av matcherna. Jag tror att han var den som var gladast över att jag kom med till OS. Han som har stöttat mig genom de tyngsta tiderna har varit den som varit gladast när det gått bra också, så han var nog gladast.
Gillar han hockey eller gillar han när brorsan spelar hockey?
– Både och. Han är en riktigt djurgårdsfantast, så han vill ju helst att jag ska gå dit, men det kommer nog inte att ske (skratt). Sedan är det klart att han vill att det ska gå bra för mig, men om Djurgården skulle vinna mot oss så hånar han mig ju lite sådär. Han spelade ju hockey länge själv och har den i sig, men tvingades lägga av för tidigt på grund av skada. Men ja, han gillar hockey och han gillar när det går bra för mig.
Om det är så att du har bränt dina chanser och att Ottawa fortsätter sitta på dina rättigheter – är det något du kommer att kunna gräma dig över?
– Ja, det är väl klart. Just nu kanske jag inte tänker på det när jag spelar bra hockey och trivs i Färjestad, men när man lägger av och får lite distans till det så kanske man börjar fundera. Att ”aj då, jag kanske skulle ha tagit chansen”, men det finns andra bra ligor att spela i också om det är så. Sedan kanske det finns något annat lag som vill ha mig när Ottawas rättigheter går ut. Så det är väl ingenting som grämer mig ännu, men det kanske kommer att göra.
Lever NHL-drömmen?
– NHL-drömmen lever, men den är kanske lite mindre nu när jag har gjort som jag har gjort och inte har något kontrakt därborta och jag inte riktigt vet vad som händer.
Du ångrar inget?
– Det är klart att jag ångrar hur det blev, men jag skulle fatta samma beslut igen om det var så. Jag ångrar mer att det blev som det blev än vad jag faktiskt gjorde.
Men det var väl inte ditt fel?
– Jo, men lite är det ju ändå. Det är klart att det inte var jag som stängde av mig själv från att spela hockey och det var inte jag som tvingade över mig till Kanada för att spela hockey. Det var ju klubben, men sedan är det klart att jag hade kunnat lägga upp det på ett snyggare sätt och verkligen berätta från start hur det låg till. Att jag ville spela hemma i Sverige och verkligen trycka på de punkterna ännu hårdare än vad jag gjorde.
– Samtidigt tycker jag att jag hade blivit lovad av min agent, som hade snackat med Ottawa, att jag skulle få spela ett år till här hemma och att jag bara skulle åka över på campen. Det kom lite som ett chockbesked att jag skulle åka över och det var jag inte riktigt beredd på.
För du åkte dit och sedan…?
– Ja, jag åkte dit på själva huvud-campen dit alla proffsen kommer och sedan sa de bara att ”du kommer att spela här i år” och det var jag inte riktigt beredd på. Jag hade ju blivit lovad att få spela här hemma och hade ju bestämt mig för att flytta från Göteborg till Karlstad och trivdes fantastiskt bra.
Men skulle du ha spelat i NHL då?
– Njae, det vet jag inte. Jag skulle spela på andra sidan och sedan om det var i NHL, AHL eller ECHL vet jag inte.
Var du tillräckligt bra för NHL?
– Vet ej, hehe. Nej, men det är väl klart att det var skillnad att spela på mindre rink och allt sådant, men jag tror inte att jag skulle ha varit helt bedrövlig och gjort bort mig till 100 procent. Det är klart att jag hade behövt växa in i det och få många chanser att verkligen komma in i hockeyn där borta, men samtidigt är det svårt att säga om jag hade tagit plats i NHL direkt eller om jag hade spelat i AHL i två år först. Det är svårt att säga.
Jag håller på Leksand och har följt dig på Twitter med nöje. Hur var det för dig när Mora gick upp i SHL?
– Först och främst beklagar jag att du är leksing, hehe. Det är klart att jag tycker att det är fantastiskt kul att det har gått bra för Mora. Att de har gått upp och alla eldsjälar som brinner för klubben har gjort ett fantastiskt jobb. Om jag ska välja mellan Mora och Leksand så väljer jag ju Mora alla dagar i veckan och jag har väl en bit av hjärtat kvar där eftersom de har fostrat mig till den människan jag är.
– Sedan vill jag ju inte att de ska vinna mot oss och vinna SM-guld, men jag vill att det ska gå bra för dem och att de ska lyckas hålla sig kvar.
Jag har sällan sett någon spelare hålla fanan så högt för sitt ex-lag som du gjort för Mora.
– Jag ser Mora lite som min moderklubb och jag trivdes fantastiskt bra där och mitt hem är Mora. Så jag tycker att det är otroligt kul för alla i klubben, alla fans och för alla jag känner där uppe att det går bra för laget. Det är klart att det finns lite kärlek kvar där. Nu har jag varit borta i ganska många år och börjar väl växa ifrån det lite, men när det stod mellan Mora och Leksand där så tyckte jag att det var kul att ställa mig i klacken och heja på Mora.
Det tog ju inte lång tid efter att de gick upp tills att det ryktades om att du skulle flytta hem.
– Det tror jag var mer drömmar från Moras sida och skriverier från all media som finns ute i landet. Det var inte ens nära, utan är det något lag som jag vill spela för i Sverige så är det Färjestad. Chansen att vinna, alla fantastiska fans, en perfekt stad att bo i och nära hem dessutom. Så att flytta hem till Mora nu, i den här åldern, ser jag inte som aktuellt.
Vad är hem då? Nu sa du hem om båda nämligen…
– Hem, hem, hem är ju Mora, men samtidigt har jag börjat stadga mig bra här och har min flickvän här i stan, så på något sätt så är väl Karlstad mitt hem för tillfället, men om tio år så kanske hem är Mora.
