HV71 är illa ute. Ikväll spelar regerande mästarna en vinna eller försvinna-match mot rivalen Linköping. Mårthen Bergman har varit i Jönköping och träffat backstjärnan Lawrence Pilut, som trots att lagmaskineriet hackat en del i år har gjort en stark säsong. Men det är ingen slump att han är där han är just nu, hockeyn har han fått sedan barnsben – och sen har det varit hårt jobb som legat bakom framgångarna.
– Jag tror jag åkte skridskor för första gången när jag var tre år. Från början ville jag inte åka skridskor utan bara spela hockey utan skridskor, jag ville bara ha pucken. Men sen blev jag kär i sporten och älskar den än idag. Jag vill göra det som är roligt och det är därför jag spelar hockey, säger Pilut.
Han sprang runt i Tingsryds bås och omklädningsrum när han bara var en liten grabb, då hans pappa var en stor spelare i A-laget vid den tidpunkten. Nu har Lawrence Pilut hunnit bli 22 år och han står stadigt på båda skridskorna, mitt uppe i sin egen karriär.
När började du känna att du har talang för det här?
– Jag vet inte riktigt. När jag var 15 skulle jag välja mellan hockey och fotboll och valde hockey för att jag tyckte det var roligare. Jag var ganska bra men ansåg inte att jag var en riktigt bra spelare utan det var mer när jag kom upp i junioråldern som jag insåg att jag hade ett bra spelsinne och började testa nya saker därute. Det tar ett tag innan man hittar vad man är riktigt bra på och sen när man blir varm i kläderna så fortsätter man bygga upp det.
Men du var inte dominant när du var 11-12 bast?
– Nej, det skulle jag inte säga. Jag var ganska knackig på skridskorna och älskade att stå på blålinjen och skjuta. Det var min grej då och jag skulle aldrig säga att jag var dominant på något sätt.
Du lämnade Tingsryd för HV71, som är ett större lag i en större stad, hur var det?
– Det var tufft i början. Jag flyttade hemifrån till hockeygym när jag var 15. Jag fick otroligt mycket hjälp av HV, man fick måltider och hjälp med bussar och lägenhet och allt sånt så det var skönt på så sätt. Men jag saknade också det jag hade innan. Sen tog det några månader och man började känna vilket äventyr det ändå var. Man påbörjade ett nytt liv och träffade många nya människor så det blev roligt efter ett tag, det tar ett par månader innan man inser det. Så är det nog för många andra också. Man lär sig nya saker efter hand. Jag har flyttat till en ny lägenhet i Jönköping typ varje år för att testa något nytt, jag tycker det är skönt att testa nya saker.
Med tanke på att din pappa är amerikan, vad har du för känslor för USA?
– Jag gillar USA som land, vi brukar åka över och hälsa på familjen på pappas sida rätt ofta. Det är en bit utanför Detroit. Jag gillar att det finns så mycket att göra och är ett så brett utbud jämfört med Sverige. Du kan göra så mycket. Det älskar jag.
Tror du att det påverkar din syn på NHL och att spela där, i och med att du har påbrå därifrån?
– Nja, jag tror bara jag har enklare med språket. Det tror jag verkligen. Jag och pappa pratar engelska hela tiden. Sen tror jag att om jag någonsin skulle hamna där borta, så kommer det bli en så pass stor omställning ändå. Men det är en dröm för mig, det är det verkligen. Jag kan tänka mig att det var det för min pappa också och det kommer alltid vara en dröm.
Har du något favoritlag i NHL?
– Jag kollar mycket på många olika lag. Jag följde Detroit mycket när jag var yngre och lika mycket nu. Men det var enbart för att familjen var där. Jag älskar att kolla på NHL så nu kollar jag på så många olika lag, de som har många stjärnspelare typ Chicago, New York, vad har vi mer? Det finns så många lag med så många stjärnspelare och jag älskar att bara kolla på dem och se dem lira hockey.
Det blev SM-guld i fjol men för dig personligen har det gått ännu bättre i år, håller du med?
– Ja, det tycker jag. Det har känts bra. Jag tycker att jag tagit kliv åt det håll jag vill och börjat bli mer bidragande framåt. Jag vill vara en tvåvägsback med bättre offensiva kvaliteter. Jag växer in mer och mer i den rollen men självklart vet jag att jag har fler växlar i mig. Det känns som att jag börjar hitta den nivån som jag alltid kan hålla och sen höja den ännu mer lite då och då. Sen handlar det mycket om självförtroende och vilken pondus du har på isen när du väl tar upp pucken i mittzon till exempel. Man jobbar sig till självförtroende och det har hjälpt mig otroligt mycket. Det gör att jag känner att jag kan göra en extra gubbe där ute.
