Foto: Bildbyrån
Det dröjde ända till Pär Arlbrandt var 27 år innan han fick sitt genombrott i högsta serien med Luleå, trots att han alltid öste in poäng i Hockeyallsvenskan. I veckans SHL-podden möter berättar ”Arla” att det framför allt var bristande självförtroende som gjorde att han inte lyckades redan när han kom upp i HV71:s A-lag i 20-årsåldern.
– HV hade ett grymt bra lag och jag har sagt det förut, jag platsade helt enkelt inte. Sedan har jag funderat rätt mycket på det, varför jag inte kunde slå igenom tidigare, berättar Pär Arlbrandt i podden och utvecklar.
– Det hade väl egentligen två stora orsaker. Den ena var att jag helt enkelt inte trodde tillräckligt mycket på mig själv. Det var mina idoler jag spelade med och jag tror jag hade lite för stor respekt. Jag var en sportnörd när jag var liten, så det var mina gudar jag spelade med. Jag tror jag blev för nervös, och jag förstod inte hur bra jag kunde bli och vara, menar Arlbrandt.
Dessutom var fysiken inte riktigt där den borde vara för att lyckas på högsta nivå.
– Jag föddes med en väldig talang i spelsinne och teknik, men kanske inte fick talangen att älska att träna som vissa får. Den har jag mer fått slita mig till sista 10 åren, när jag började tycka att det var kul att träna. Så var det inte tidigare. Det var väl också en orsak, att jag inte var tillräckligt fysiskt stark helt enkelt. Men ska jag ta något enskilt är det faktiskt det mentala. Det är så otroligt viktigt att våga tro på sig själv.
I stället för A-lagsspel i HV71 bar det av till Rögle och fyra säsonger i Hockeyallsvenskan där Arla öste in poäng. Efter en misslyckad sejour i Södertälje och ny allsvensk succé i Västerås så dröjde det ända till säsongen 2009/10 innan han fick det att lyfta ordentligt även i högsta serien med 37 poäng för Luleå. Där spelade han också tillsammans med parhästen från Västerås, Niklas Olausson.
– De gav oss väldigt stort förtroende just i powerplay. Vi spelade i en tredjekedja med Anders Burström och hade normalt med istid fem mot fem. Men så fort det var powerplay fick jag och Niklas verkligen chansen och även om det gick dåligt någon match fick vi fortsätta. Till slut så lossnade det, jag har mycket att tacka Roger Kyrö och Roger Rönnberg för att de fortsatte tro på det.
Lyssna på hela SHL-podden möter Pär Arlbrandt nedan, där vi bland annat får höra om den härliga återkomsten till HV71, det perfekta slutet och den gången Peter ”Foppa” Forsberg läste sönder honom!
