Foto: Bildbyrån
Efter SM-guldet med HV71 i våras återvände Ted Brithén till Ängelholm och moderklubben Rögle BK. I senaste SHL-podden möter berättar Brithén bland annat om beslutet att vända hem och om morfars trogna stöd från läktaren.
– Om jag kan vara den spelaren jag är idag. Så vet jag att jag har alla möjligheter att hjälpa klubben på bästa sätt. Hade jag kommit tillbaka till Rögle som en avdankad 38-åring kanske jag inte hade hjälpt föreningen alls, men nu känner jag att jag kan hjälpa till och bygga upp någonting, säger Brithén i podden och fortsätter.
– Det är en förening som har hjälpt mig genom hela livet. Jag vill kunna ge tillbaka till alla människor runtomkring som gör det möjligt. Alla fans som man har hälsat på från tidig ålder, som fortfarande står där ute i hallarna och hejar på. Och det är kul att kunna ha sin morfar på läktaren, han sitter där med gubbgänget och ljuger.
Och snacka om att morfar är en riktigt trogen supporter. Han är nämligen inte bara på plats när det är match.
– Han är där varenda träning. Det ska mycket till för att han ska missa en, då är han väl och tar några prover hos en läkare eller något. Nej, han är alltid där med ett gäng gubbar.
Mårthen Bergman: Hur är det att vara 27 år och att ens morfar då är på varje träning?
– Det kan nästan pusha en att vilja göra något lite extra på varje träning till och med. Han har blivit så intresserad av hockey nu så att han kan kolla en allsvensk match mellan vilka lag det nu än kan vara. Det är roligt att han börjat brinna så mycket för hockey och hade farfar levt hade han också suttit där. Det är en speciell känsla och det är väl inte alla som får uppleva det.
Att morfar följer varje skär är vardag för Brithén, men han berättar att utländska spelare kan tycka att det är extra häftigt med kopplingen till gubbarna på läktaren.
– Amerikaner som kommer hit frågar vem gubben som sitter där uppe är, för jag hälsar ofta på honom. Då säger jag att ”det är min morfar som sitter där”, och det tycker de är hur coolt som helst. Där borta har man inte samma möjlighet att vara i hemstaden. Det är speciellt, men jag uppskattar det och det gör morfar också. Han tycker det är otroligt roligt och har skaffat väldigt bra kompisar genom att sitta där.
Lyssna på hela podden ovan, där du förutom historien om morfar (cirka 59 minuter in i klippet) också får höra om väntan på att bli pappa till tvillingar, uppväxten i en hockeyfamilj, tiden i HV71, återkomsten till Rögle och årets säsong.
