Under en lång karriär på elitnivå snittade Robert Burakovsky närmare en poäng per match i Elitserien, men trots framgångarna konstaterar Malmö-ikonen nu att han var lat under karriären.
– Jag hade en av Sveriges största talanger, men jag var lat, säger Burakovsky i Betssons podcast SHL-podden Retro.
Under en över 20 år lång elitkarriär snittade Robert Burakovsky över en poäng per match i såväl schweiziska NLA och den österrikiska ligan som i AHL och den danska ligan. I Elitserien hamnade snittet strax därunder över 430 matcher och att göra poäng var onekligen något som den nu 53-årige “Burra” tyckte mycket om.
– Jag tänker ofta tillbaka på min egen karriär. Jag saknar det otroligt mycket. Det måste jag säga. Det här tugget i omklädningsrummet, laddningen inför match och att få höja armarna i luften efter att man har gjort mål eller en vinst. Jag var lite mer ego när jag var yngre. Vi kunde förlora med 5-4, men jag gjorde tre mål och en assist och var skitnöjd. Lite så var jag på den tiden, men idag är det helt annorlunda, säger Malmö- och Leksands-ikonen i Betssons podcast SHL-podden Retro.
Burakovsky, vars son André idag spelar i Colorado Avalanche i NHL, menar att det finns saker på båda sidor av egoist-myntet.
– Idag är det betydligt mycket mer laget före jaget och det har jag fått en helt annan inställning till när jag har blivit lite äldre. När jag spelade så var jag lite mer ego, men det passade mig och många andra duktiga idrottare är lite mer ego. Det har jag sagt till André många gånger att han måste bli lite mer ego. Istället för att leta efter en passning som inte går fram kanske det är bättre att skjuta en gång för mycket än en gång för lite, säger han.
Spela på SHL
Trots poängskörderna genom åren så blev NHL-karriären bara 23 matcher lång och själv menar han nu att han överlag litade lite för mycket på sin talang.
– Jag tror att jag tränar mer idag än vad jag gjorde under karriären. Vi pratade häromdagen om att jag inte har mått så bra på sistone. Jag har haft lite ont och så, men så skrattade vi och sa att tänk om folk läser att Burakovsky dog på gymmet. Då är det ingen som kommer att tro det, men jag tränar väldigt mycket, säger Burakovsky och fortsätter:
– Jag var alltid med i landslaget och jag låg alltid i toppen av skytteligan och sådär. På vår tid kunde man leva mycket på talang och jag hade en av Sveriges största talanger. Däremot var jag lat. Det är ingenting att sticka under stol med. Hade jag bara vetat hur jag skulle utvecklas så kanske jag hade ändrat mig, men det är för sent nu. Jag är trots allt väldigt stolt över min hockeykarriär och det jag har gjort.
