Thomas Johansson blev sportchef i Djurgården 2015 men trots en tydlig uttalad strategi och relativt goda resultat lämnade han i våras Djurgården efter att klubben valt att begränsa hans roll.
– Jag blev väldigt förvånad. Utifrån min bild så fungerade det väldigt bra. Vi hade byggt upp en organisation som funkade och det är klart att det var lite smärtsamt, jag hade gärna fortsatt och utveckla idén, säger Johansson i senaste avsnittet av SHL-podden.
Thomas Johansson är en av Djurgårdens bästa backar genom tiderna och 2015 fick han jobbet som en sportchef tillsammans med en annan Djurgårdsikon, Joakim Eriksson. Klubben ansåg att det inte räckte med en sportchef så de båda fick ”dela” på jobbet vilket skulle optimera rollerna och ansvarsområdena.
Knappt tre år senare tänkte dock klubben om och Johansson skulle inte längre få ha ansvaret för klubbens spelfilosofi.
– Det fanns en otydlighet i ansvarsfrågan mellan de olika sportchefsrollerna och då ville man ändra så att det bara fanns en sportchef. Då ändrades min roll som var att bygga spelfilosofin i hela föreningen från A-laget ner till U13. Det ansvaret skulle tas bort och ges till den strategiske sportchefen och det tyckte inte jag, jag ville inte ha det så. Jag vet vad jag kan och är bra på och jag ville fortsätta ha helhetsansvaret. Så när Djurgården såg det på ett annat sätt och ville gå en annan väg så avstod jag och tackade nej, säger Johansson och fortsätter:
– Vi hade ganska tydliga roller där Jocke (Eriksson) skötte kontraktsskrivningar, sätta ett lag på benen och scouta spelare. Jag jobbade endast med att se till att hålla fast vid det vi hade bestämt när det kom till hur vi skulle spela ishockey och förhoppningsvis var idén jag hade att vi skulle vara framgångsrika med det det vi höll på med. Jag skulle se till att vi höll det i alla våra lag från A-lag till juniorer ända ner till U13. Att försöka hålla ihop den delen och se till att alla jobbade åt samma håll. I många klubbar idag är det tränarna som bestämmer åt vilket håll man jobbar och har man då olika sätt att se på vilken hockey som är framgångsrik så är det lätt att det spretar mellan A-lag, juniorer och ungdomslag.
Den huvudsakliga anledningen till dubbla sportchefer var den tunga arbetsbördan, svårigheterna för en ensam sportchef att kunna hantera alla rollerna och att tränaren inte skulle få bestämma för mycket.
– Vi ville ha kontroll över alla områden, vi ville inte låta tränarna styra för de kommer och går. Föreningen behöver äga idén och spelfilosofin. Sen får man hoppas att det man tror på blir framgångsrikt men eftersom tränaren kan få sparken eller få ett annat jobb så är det viktigt att föreningen äger sitt sätt att spela ishockey på. Därför var jag ansvarig för att se till att vi följde den planen och Jocke var mer ansvarig för att värva spelare, förhandla med agenter, skriva avtal med spelare och se till att de delarna kom på plats. Det går inte att ha total kontroll som ensam sportchef, det är omöjligt. Du hamnar mycket på kontoret med administration och skriva kontrakt och avtal. Då tappar du sporten och får släppa den till tränaren och så får du lita på att han fixar det. Vi valde en annan linje.
Utifrån att det var ganska tydligt att det skedde en utveckling och att Djurgården tog steg, blev du förvånad över att du inte fick ha kvar din roll?
– Ja, jag blev väldigt förvånad. Utifrån min bild så fungerade det väldigt bra, sen är det klart det finns saker i rollerna som man justera. Vi hade det tufft första hösten med Robban (Ohlsson, tränare i Djurgården) men sen vände vi på skutan och fick riktig fart andra året, mitt sista år. Så att man skulle välja en helt annan linje och gå tillbaka till att ha en sportchef var väldigt förvånande för mig då man ju tidigare hade gjort bedömningen att det inte var hållbart att bara ha en. Så det kom som en blixt från klar himmel.
Djurgården ligger ju dig varmt om hjärtat, var det jobbigt?
– Ja, utifrån att jag tyckte att vi var något bra på spåren. Vi hade byggt upp en organisation som funkade och det är klart att det var lite smärtsamt, jag hade gärna fortsatt och utveckla idén.
Har du fått erbjudande om en liknande roll i någon annan klubb?
– Ja, jag har fått lite förfrågningar.
Har du nobbat eller lever det?
– Det lever fortfarande. Jag håller på och funderar och funderar och funderar.
Lyssna vidare på samtalet i det senaste avsnittet av SHL-podden:
– Lyssna på SHL-podden i iTunes
Twitter: @shlpodden
Facebook: SHL-bloggen
SHL-podden produceras av kommunikationsbyrån Med Vän.
