Bild: Bildbyrån
Simon Hjalmarsson värvades till Frölunda inför förra säsongen med höga förväntningar. De levde han inte alls upp till under grundserien och nu berättar han om den tuffa och något annorlunda tiden.
– Jag fick panik när jag väl fick chansen och tänkte ”nu måste jag göra mål”. Det var som kvicksand. Ju mer jag kämpade för ta mig upp, desto längre ner sjönk jag, säger Simon Hjalmarsson i senaste avsnittet av SHL-podden möter.
Simon Hjalmarsson debuterade i SHL (på riktigt) i Rögle säsongen 2009/10 och utvecklades sedan steg för steg för varje säsong därefter. 20 poäng i Rögle blev 29 respektive 36 i Luleå 2010/11 och 2011/12. Då flyttade han till Linköping och tog nästa kliv. 43 poäng säsongen 2012/13 och så supersäsongen 2013/14 då han öste in 57 poäng på 55 matcher.
Efter det stack han till CSKA Moskva i KHL men efter en skadedrabbad andra säsong där flyttade han hem inför förra säsongen, valet blev Frölunda där han gjorde sin SHL-debut (en match som junior) 2007/08. Förväntningarna var höga, Frölunda-publiken såg fram emot massor av poäng av Värnamo-sonen.
Men så blev det inte alls, han gjorde sin poängmässigt sämsta säsong i karriären (16 på 51 matcher). I senaste avsnittet av ”SHL-podden möter” så berättar han om den nya situationen och hur mycket han tränade för att det skulle vända.
– Det var väldigt annorlunda. Jag förväntade mig att det skulle gå bättre för personligen, både målmässigt och poängmässigt. Det var inte alls på den nivå som jag hade målat upp för mig. Jag hade bara spelat tio matcher under de tio senaste månaderna innan jag kom till Frölunda så jag hade inte spelat så mycket. Det tog mig några månader att komma in i det. Sen efter de tre tunga månaderna så fick man slåss för mer istid och förtroende. Det sätter sig i huvudet när man inte får in mål och poäng. Det blev mycket extraträning. Jag fick sitta på cykeln ett par extra gånger i veckan och även köra mycket teknikträning, säger han.
Under sin fantastiska säsong i Linköping 2013/14 gjorde Hjalmarsson 27 mål och 30 assister, förra året gjorde han endast fem mål i grundserien.
– Det var en speciell situation. Jag tror många hockeyspelare har varit med om det men för mig var det första gången som det inte flöt på som jag ville. Det var annorlunda och satte sig i huvudet. När jag fick ett läge så kanske jag sköt direkt istället för att avvakta och få lite bättre vinkel. Jag fick panik när jag väl fick chansen och tänkte ”nu måste jag göra mål”. Det var som kvicksand. Ju mer jag kämpade för ta mig upp, desto längre ner sjönk jag, säger han.
Det skulle dock gå bättre i slutspelet. där gjorde han sex mål på tio matcher. Nu avslöjar han att det var det uttalade målet från tränare Roger Rönnbergs sida, att han skulle leverera i slutspelet och inte behövde fokusera för mycket på hur det gick i grundserien.
– Planen under hela säsongen, när det gick som det gick, var att komma i gott slag till slutspelet. Jag måste tacka Roger (Rönnberg), han tog mig till sidan tidigt under säsongen och sa att ”det är i slutspelet du ska leverera och vara grym i”. Han hade tålamod med mig till skillnad från andra tränare som gör sig av med spelare när de inte producerar direkt. Det var det aldrig prat om, Frölunda hade fullt förtroende för mig hela tiden och la upp en plan som ungefär var ”i slutspelet ska det lossna för dig”. Och det gjorde det ju. Jag gjorde fler mål i slutspelet än i hela grundserien så det är klart att det lossnade lite. Jag kom mycket närmre var jag vill vara i slutspelet än i grundserien. Det var ett skönt kvitto efter all extraträning jag hade lagt ner, att det gav någonting istället för att man tränar, tränar och tränar och så händer det ingenting. Då hade det varit tuffare och jag hade nog funderat på vad jag sysslade med. Men nu fick jag en självförtroendeboost i och med att det ganska bra i slutspelet vilket jag hade med mig in i denna säsongen, säger han.
– Jag jobbade mycket med det fysiska men kanske inte tillräckligt med det psykiska och att få bort demoner. Men det krävs så lite för att det ska vända. Någon studspuck här eller där, man får göra två mål i en match som jag fick göra i slutspelet och då tänker man ”Shit, jag kan ju det här. Jag har gjort det hela mitt liv. Varför gör jag inte så här hela tiden?” och då släpper det helt plötsligt. Självförtroendet spelar jäkligt stor roll, säger 28-åringen.
Hjalmarsson verkar ha fått självförtroendet tillbaka. Den här säsongen har han gjort 14 poäng på 21 matcher och ser ut att vara på väg mot en poängskörd han är van vid.
