Efter att ha gjort otroliga 800 SHL-matcher för Luleå Hockey så tackade backveteranen Janne Sandström för sig efter förra säsongen. Ett avsked som var känslosamt för annars så timide 40-åringen.
– Det har varit en ära att få vara här i princip hela seniorkarriären, säger Sandström i Betssons podcast SHL-podden möter.
2001 värvade Luleå Hockey en då 23-årig back från Piteå vid namn Jan Sandström, som därmed återvände hem till Norrbotten efter fyra säsonger i Stockholm med AIK. En värvning som visade sig vara någonting utöver det vanliga då relationen mellan Sandström och klubben blev karriärslång. Först efter 800 SHL-matcher tackade klubbikonen för sig i samband med SM-slutspelet i fjol.
Karriärens sista match blev play in-förlusten mot Brynäs och istället för att sörja uttåget ur slutspelet så valde supportrarna att helhjärtat hylla hemmaspelaren med tröja nummer 7 på sig. En hyllning och en kärleksmanifestation från fansen som Janne Sandström fortfarande har svårt att ta till sig.
– Jag vet inte riktigt. Jag har aldrig riktigt förstått varför, men man blir ganska ödmjuk inför sådant (skratt). Jag vet inte vad jag ska säga. Det värmer i hjärtat såklart. Det är skithäftigt, säger Sandström i Betssons podcast SHL-podden möter och konstaterar att han inte alls hade kunnat föreställa sig en sådan avtackning.
– Nej, nej, nej, det hade jag inte. Jag hade ju planerat att spela betydligt längre än sådär och det är svårt att förbereda sig på något sådant. Självklart förstod jag innan matchen att det kunde vara min sista match. Det var ju inte så svårt att räkna ut, men det var ingenting som jag funderade över under själva matchen. Jag började förstå det i slutminuterna när fansen började sjunga trots att vi var på väg att åka ur. Det var jävligt känslosamt och de har ju någon låt där som de sjunger varje match fortfarande och man tänker att “håller de på med den där än?”.
Programledare Mårthen Bergman: Kan du den?
– Nej (skratt), men det är grymt häftigt och jag blir rörd varje match jag hör den. Sedan har de även en flagga där med mitt ansikte på som de fortfarande håller på med, så det är lite overkligt.
40-åringen har inte heller några som helst problem att slå fast att han, trots avsaknaden av SM-guld, aldrig skulle ha bytt bort åren i Luleå mot att få vinna med någon annan klubb.
– Nej, aldrig. Jag har haft den inställningen sedan jag kom hit. Jag är ju från Piteå, så det har varit en ära att få vara här i princip hela seniorkarriären. Det har alltid känts rätt, men sedan var det ju nära att det inte blev någon fortsättning här två år innan jag lade av. Det drog ut på tiden huruvida föreningen ville förlänga eller satsa på någonting nytt och där har jag ju också fansen att tacka. De satte ju upp någon banderoll på kansliet om att “nu jävlar är det bäst att ni signar Janne här” eller något sådant och efter det tog det fart (skratt), säger han.
Vissa fans har dock tagit det ett steg längre än andra. Klubbens SLO (Supporter Liason Officer), Mattias “Zelo” Sehlberg, har nämligen tatuerat in Sandströms nummer 7 på sin ena arm.
– Ja, det stämmer. Han skickade ett sms när han hade varit och gjort den. Nu vet jag inte om det var på underarmen han hade satt den, men ja… Han är ju en hyfsad konung som har hängt med i ett antal år han också, konstaterar en märkbart känslosam Janne Sandström.
