Efter försök att slå sig in i NHL återvände förre Linköpingsbacken Jonas Junland till SHL – men inte till ”hemmaklubben”. I Betssons SHL-podden möter berättar han om hatet när han valde FBK före LHC.
– Folk stod och ville slå ihjäl mig typ, säger han i avsnittet.
Efter två säsonger i Nordamerika 2008-2010 och med bara fyra matcher för St Louis Blues i protokollet valde Jonas Junland att fortsätta karriären hemma i Sverige. Men i stället för att signera med förra klubben och hemstaden Linköping valde Junland en annan väg.
– Nu tror jag att folk har en ganska bra bild av vad som hände men när det väl skedde så var det ju jäkligt dålig stämning. Det var en viss person ganska högt uppsatt i LHC:s organisation som gick ut och sa att ”Jonas vill inte spela i Linköping”. Det var ju inte det som var grejen och jag fick ta väldigt mycket skit efter det, säger Junland.
För honom handlade klubbvalet bara om karriären, och just då var Färjestad det bättre valet berättar han i podden.
– Det var inte rätt att komma hem och spela bakom Mange (Johansson) och (Niclas) Hävelid som var LHC:s klart bästa backar medan Färjestad hade en gulddröm och en ledig plats som förste- andreback. Det var betydligt bättre för min framtid att ta ett år där än att komma hem och ta ett år här även om valet mellan Färjestad-Linköping självklart är Linköping. Men då funkade det inte. Det passade inte. Man kan ju inte bara följa hjärtat om man inte tror att det är rätt för utvecklingen och framtiden heller.
Spela på SHL
Programledare Mårten Bergman: Hur var det att möta Linköping?
– Det var som att skita på sig, i början i alla fall. Det var jättejobbigt, jag har aldrig varit med om en sån situation tidigare. Och speciellt när vi spelade här i Cloetta Center som det hette då, det var mycket folk som kände att jag kanske hade gjort fel val och att det var jag som var boven i det hela på grund av hur LHC hade målat upp mig lite. Då kände jag att alla verkligen var emot mig, och det var jobbigt.
Hur hanterade du det?
– Ja det var ju bara att försöka få pucken, göra sig av med den så fort som möjligt och sen skejta till båset och byta, säger Junland lite skämtsamt och fortsätter:
– Man var ung med, hade kanske inte värsta självförtroendet och 8 000 som buar varje gång du träffar pucken. Då känner man att jag kanske måste kolla kalsongerna när jag kommer in för det här är läskigt liksom.
Junland berättar om säsongens första träningsmatch mot Linköping, en match i Mjölby som han sent kommer att glömma.
– Jag hade poliseskort från omklädningsrum till is för att folk stod och ville slå ihjäl mig typ. Så det var riktigt illa i början.
Trots hatstormen hamnade Junland ändå i hemmaklubben tre år senare. Bergman undrar om inte den tidigare konflikten påverkade hans beslut.
– Nej, det gjorde den ju inte. Det har ändå alltid varit Linköping som har varit nummer ett. Jag hade haft lite skadebeskymmer och kände att den miljön jag mår bäst av är att komma och läka i lugn och ro. Då kändes det som det enda valet.
