Luleå-forwarden Robin Kovacs debuterade i SHL redan som 16-åring. I dag tackar han adhd:n för många av sina framgångar på isen.
– Jag har orkat träna extra, velat vara på isen och varit aktiv under hela min uppväxt. Det tror jag är nyckeln till att bli en talang, säger han i SHL-podden möter.
Han är 23 år och har redan hunnit med spel i AIK, Rögle, New York Rangers farmarlag Hartford och inte minst nuvarande klubben Luleå där han blivit en tongivande SHL-spelare. Men allt började i hockeyrinken hemma i Flemingsberg. När SHL-podden möter Robin Kovacs berättar han om sin stökiga uppväxt och om hur hockeyn många gånger blev hans stora räddning.
– Skolan var en ganska stökig miljö, mycket för att man hade de här problemen. Men under den här tiden visste man inte var felet var. Man var stökig när man var liten och hade en bråkig uppväxt. Men sen fanns ju alltid hockeyn där, som man älskat hela tiden och kunnat luta sig tillbaka på, säger han.
Spela på veckans SHL här
Även om hockeyn blev en trygg punkt utanför den stökiga skolmiljön berättar Kovacs att det många gånger kunde bli minst lika stökigt på isen.
– Vi var i en miljö ute i Flemingsberg där de många gånger drog alla över en gräns, sa att vi alla hade adhd och bråkade hela tiden. Vi fick lite den stämpeln på oss, säger Kovacs och fortsätter:
– Flemingsberg är ju ett ganska utsatt område, många var därifrån och då blev det lite automatiskt att man tog med sig kulturen utifrån in till hockeyn.
När Kovacs gick i sjunde klass på gymnasiet föll pusselbitarna till slut på plats: han hade diagnoserna dyslexi och adhd.
– Föräldrarna fick mycket svar på varför man gjorde saker och ting. För min del handlar det framför allt om att jag har svårt att koncentrera mig, och det har jag ju fortfarande i dag. Efter en längre tid börjar det springa i benen.
När han blickar tillbaka på uppväxten i Flemingsberg och framgångarna som professionell ishockeyspelare ser han sin adhd som en positiv kraft.
– Jag tror det är mycket tack vare min adhd som jag är där jag är i dag. Jag har orkat träna extra, velat vara på isen och varit aktiv under hela min uppväxt. Det tror jag är nyckeln till att bli en talang och bli bra på något. Det gäller att träna så fort du får möjlighet.
