Med två SM-guld och över 700 spelade matcher för Djurgården är Kristofer Ottosson en verklig klubbikon och nu berättar 44-åringen hur det kom sig att han aldrig lämnade de mesta mästarna.
– Det har aldrig hemsökt mig, konstaterar Ottosson i Betssons podcast SHL-podden Retro.
Centern Kristofer Ottosson debuterade i Elitserien för Djurgården under säsongen 1994/95 och bortsett från några få utlåningar så var han sedan klubben trogen hela vägen fram till våren 2013. Det resulterade bland annat i två SM-guld och över 700 spelade grundseriematcher, men borde inte en spelare av hans kaliber ha varit aktuell för en flytt till en bättre liga? Ja, kanske till och med till NHL? Svaret är ja, men också att “Otto” själv inte var särdeles intresserad.
– Det är alltid lätt att vara efterklok och säga att det hade varit roligt att åka iväg på något äventyr någonstans, men besluten tas där och då och jag trivdes jättebra i Djurgården. Jag tycker inte om att byta miljöer. Jag gillar trygghet och jag gillar samma saker, så jag hittade aldrig någon anledning att byta klubb eller land. Jag valde hela tiden att stanna i Djurgården, berättar han för Betssons podcast SHL-podden Retro.
Spela på SHL
Ottosson konstaterar att intresset för hans tjänster var som allra störst i samband med att Djurgården vann de två första SM-gulden som delades ut på 2000-talet och han samtidigt hade slagit sig in i Tre Kronor.
– Det blev sällan konkret, men två eller tre klubbar har jag tackat nej till som ändå kom till ett övervägande om “ska jag eller ska inte?”. Det ena var New York Islanders och det var väl kanske det enda konkreta. Sedan hade jag en förfrågan från en tysk klubb som jag övervägde, men det blev aldrig någon förhandling av det, säger 44-åringen.
– Det måste ha varit 2000 eller 2001, i samband med att vi tog SM-guld och att jag var med i landslaget. Det var då.
Programledare Mårthen Bergman: Men New York räckte inte till?
– Nja, det här var ju Long Island. Hade det varit Rangers hade jag tackat ja (skratt). Nej, det var samma anledningar som tidigare. Jag trivdes väldigt bra. Antingen hade vi precis fått barn eller så skulle vi precis få och att då byta ut den här trygga, säkra miljön som jag trivdes väldigt bra i mot någonting som jag inte riktigt visste vad det var. Det var en familj med ett nyfött barn och du vet hur det är där. Det är inte säkert att du får spela i den klubben du skriver kontrakt med. Det kan bli både farmarlag och flytt på dagen.
DIF-ikonen menar också att beslutet att tacka nej till världens bästa liga inte är någonting han grämt sig över i efterhand. Det var verkligen rätt beslut för honom där och då.
– Nej, det har aldrig hemsökt mig. Jag skulle kunna välja att det kan få hemsöka mig. “Varför gjorde jag inte det och varför gjorde jag inte det”, men istället lyfter jag fram det som var jag då och varför jag gjorde de valen. Jag hade inte kunnat gjort det annorlunda. I efterhand kan jag sitta och säga att “jag borde ha gjort det”, men nej. Jag gör inte så, säger han.
Idag tillbringar “Otto” dagarna i skolbänken för att bli fysioterapeut och om samma New York Islanders ringer om fem år och vill ha en sådan så kanske NHL-drömmen tillslut kan bli verklighet vid sidan av isen.
– Ja, då överväger jag det. Det är ett helt annat skeende i livet just nu för mig. Så om de hör det här så… Jag vet inte om rättigheterna finns kvar (skratt).
