13 mål och noll assist. Under fjolårets SHL-säsong lyckades Skellefteå AIK:s forward med det smått otroliga.
– Det blev ju en sån sak man skrattar åt till slut, säger Robin Alvarez i Betssons SHL-podden möter.
När serien var slut efter fjolårets SHL-säsong stod Skellefteå-forwarden inför ett slutspel med den något unika statistiken: 13 mål och noll assist. I SHL-podden möter berättar Robin Alvarez att han själv har svårt att förklara hur det kunde hända. Även om han försökte att inte lägga speciellt mycket vikt vid poängen blev den där nollan jobbig redan efter ett tjugotal matcher.
– Då började man få lite gliringar från lagkamrater. Samtidigt är det inget jag lägger jättemycket tanke vid. Men när matcherna går och assisterna inte kommer, men målen kommer… Det var orimligt på något sätt, säger Alvarez och fortsätter:
– Just då spelade jag väldigt mycket med Adam Pettersson och Bud Holloway, och båda två bara garvade. Så fort jag hade varit inblandad i något förarbete kunde de inte göra mål, det blev en sån sak man skrattar åt till slut.
Spela på veckans SHL här
Du är en spelare som man tänker skjuter något skott eller bökar fram någon puck och sen stöter någon in den. Det behöver ju inte ens vara en pass, men man får ju ändå en assist. Otroligt egentligen, konstaterar programledare Mårthen Bergman.
Alvarez håller med.
– Ja ja, det är helt otroligt.
I slutspelet lossnade det dock rejält. Innan laget fick se sig utslagna av Djurgården i kvartsfinalen hade Alvarez lyckats samla ihop fyra assist. Och i första matchen den här säsongen kom assisten direkt.
Var det skönt?
– Ja, det var skönt. Och det var ju exakt en sån – jag fick pucken, ställde mig på kontoret höll jag på att säga, fick en passning, sköt och målvakten räddade. Då bökade jag, sen kom pucken ut till Jocke Lindström och han gjorde mål. Det var assisten. Och det måste jag erkänna, den var faktiskt riktigt skön att få direkt, första matchen.
Uppmärksammades den av laget, undrar Mårthen Bergman lite skämtsamt.
– Absolut, det fick jag höra, skrattar Alvarez.
